Öj öj! Har visst försummat bloggen under hela hösten, men pausen har nog varit välbehövlig.
En annan anledning till denna långa paus är att jag inte haft tid och lidit av idébrist på vad jag egentligen vill skriva.
Terminen har i alla fall varit fullproppad av saker att göra och tänka på då det hänt en del och omställningarna varit många.
2010 har varit tuff men också väldigt roligt.
Snart är året till ända och jag kan minst sagt säga att jag ser fram emot året 2011. Nytt år, nya tag som man säger och det ska jag ta fasta på med råge!
Året 2010 har sammanfattningsvis varit: Kaotiskt, fullt med utmaningar, glädje, vänskap, ny vänskap, en underbar familj, nya platser, flyttat in, flyttat ut, ny musik, aha-upplevelse, sorg, skola, farväl, ångest, trubbel, Stockholm, Växjö, Nyköping, engagemang, stolthet, riktig förargelse på samhället, demonstration, tågresor, ansökningar, kärlek och sa jag glädje?
Ett av de bästa minnena från 2010 måste ändå vara när familjen Lagerman och Lindblom på något sätt deltog i Pride paraden i somras. Mormor som gick i paraden ända fram till Kungsträdgården med Stolta föräldrar och som efter en stunds vila fortsatte att gå efter oss ända ut till Djurgården trots att hon glömt sin mobil hemma. Men hon gick ändå och hoppades på att hon skulle hitta oss där. Måste tillägga att det var första året mormor sett paraden och då gick hon med. Pappa som samma morgon sa, när jag frågade om han skulle komma in och titta, att han minsann inte var intresserad av att se spektaklet, men som sedan ändå kom efter och ställde sig och tittade. Mamma och Matte som gick med stolta föräldrar och mina bröder Isac och Emil som var med och tittade. Det var svårt att koppla just under parad dagen, men dagen efter under frukosten så kom tårarna och stoltheten visste inga gränser. Jag är så stolt att jag har en så underbar familj de har förgyllt mitt 2010 något så enormt.
Ett av de sämsta minnena var helt klart när Sverigedemokraterna valdes in i Sveriges riksdag... Vi hade valvaka hos en vän och alla satt mest och växlade i sitt humör från högljudd ilska eller bister tysthet. Jag själv mådde illa. Jag hoppas verkligen att människor kommer över sin missnöjdhet och slutar rösta på ett främlingsfientligt och homofobiskt parti och istället inser att mångfald är något bra som ger oss så mycket glädje. Alla är lika mycket värda oavsett vem man älskar eller varifrån man kommer. Om alla ändå skulle kunna älska lite mer.
Ett annat dåligt minne är att året varit så fyllt av ångest, mindre sånt till 2011.
Efter att ha fått säga detta vill jag bara säga gott nytt år, hoppas året 2011 bjuder på en massa glädje och kärlek!
V
torsdag 30 december 2010
fredag 10 september 2010
Jehopp
Dags att försöka ta tag i sitt liv och dra sig ur mörkret kanske?
Känner inte riktigt igen mig själv. Jag brukar ju vara den driftiga som har makt över mitt eget liv och över vart jag hamnar, på just det finns det goda exempel i mitt liv. Men nu är jag bara orkeslös. Har inte orkat ta mig för något trots att jag har förtroendeuppdrag på mina axlar och människor som undrar. Det hela låter själviskt och konstigt och ja det kanske det är. Men känslorna och brist på ork gör många saker mycket svårare än vad de egentligen är.
Det är dags för uppryckning helt enkelt och ta tillbaka makten över mitt liv. Annars tar andra den över mig, vilket skedde igår och då blev jag riktigt förbannad! Blev glad över att jag reagerade i alla fall, det betyder att det finns en glöd långt därinne och det är dags att plocka fram den.
Hallelujah!
Det där lät som rena väckelsemöte skriverierna, men det kan inte hjälpas, behövde skriva av mig.
Håller tummarna nu!
Kärlek
Veronica
Känner inte riktigt igen mig själv. Jag brukar ju vara den driftiga som har makt över mitt eget liv och över vart jag hamnar, på just det finns det goda exempel i mitt liv. Men nu är jag bara orkeslös. Har inte orkat ta mig för något trots att jag har förtroendeuppdrag på mina axlar och människor som undrar. Det hela låter själviskt och konstigt och ja det kanske det är. Men känslorna och brist på ork gör många saker mycket svårare än vad de egentligen är.
Det är dags för uppryckning helt enkelt och ta tillbaka makten över mitt liv. Annars tar andra den över mig, vilket skedde igår och då blev jag riktigt förbannad! Blev glad över att jag reagerade i alla fall, det betyder att det finns en glöd långt därinne och det är dags att plocka fram den.
Hallelujah!
Det där lät som rena väckelsemöte skriverierna, men det kan inte hjälpas, behövde skriva av mig.
Håller tummarna nu!
Kärlek
Veronica
torsdag 26 augusti 2010
Nu gäller det
Att våga hoppa och prova trots att jag är livrädd.
Rädd för att ta själva beslutet.
Men nu är det mer än dags.
Annars går det mig förbi.
Nu är det mer än dags.
Nu
Rädd för att ta själva beslutet.
Men nu är det mer än dags.
Annars går det mig förbi.
Nu är det mer än dags.
Nu
tisdag 17 augusti 2010
tisdag 10 augusti 2010
3 val
Och så helt plötsligt, samma vecka som utbildningen ska börja ringer de, KY Musik och Event från Nyköping och ställer allt på ända. I samma stund som de ringde kände jag instinktivt nej, men jag bad dem att få tänka lite, vilket jag nu sitter och gör och känner att jag inte vet varken ut eller in.
Har även kommit in på Kulturledarprogrammet samt att jag kan fortsätta på Informatörsprogrammet med inriktning mot fred och utveckling. Jag har ett angenämt val att göra men just nu känns det bara jobbigt. Helst av allt skulle jag vilja bosätta mig i skogen på landet långt bort från allt. Börja odla ekologisk och sälja det på en lokal marknad, köpa en katt och sitta ute i skogen och bara vara, bort från alla krav om att behöva ta sig någonstans i livet. Men jag känner mig själv, jag skulle aldrig klara ett sånt liv, skulle nog palla en vecka ute på landet, sen skulle jag bli för rastlös. Jag har en enorm drivkraft och vilja, jag vill så mycket att jag ibland blir helt spak och inte orkar göra någonting. Nu säger jag inte att jag inte gillar naturen, börjar faktiskt tycka om den mer och mer och inse dess fördelar, jag menar heller inte att det inte är ambitiöst att vilja sitta i en stuga, odla ekologisk mat, klappa sin katt och bara vara.
Just nu är jag dock rädd för framtiden. Vet inte riktigt vart jag vill och skulle helst av allt vilja slippa mig själv och mitt rädda skal ett tag. Det jag kan fråga mig själv just nu är, vad är det värsta som kan hända? Ingenting är egentligen helt bestående.
I övrigt så har jag haft den finaste Pride festivalen. Alla år jag varit med har haft sin charm, inte minst första året men detta år var något speciellt. Hela min familj gick eller deltog på något sätt i Pride firandet. Mamma, Matte och Lotta gick under kortegen stolta föräldrar. Pappa, Emil och Isac tittade på från sidan om. Jag blev så stolt över dem. Känslorna han ikapp mig dagen efter Pride och då kan jag säga att tårarna (av glädje) rann länge längs mina kinder. Jag kände mig lättad och väldigt väldigt glad och stolt! Sen blev allt bara bättre när jag jobbade med ett strålande hump gäng på festivalen. Fick fler nya vänner! Det var underbart roligt, dagen efter paraden kände jag mig dock ihåligt tom, ville aldrig att Pride skulle ta slut. Men det gjorde den och den ger mig många glada stunder att tänka tillbaka på. Ta till exempel bilden: Dr Bombay står och köar till Baja Majan i sin finaste utstyrsel... Det var något jag aldrig trodde att jag skulle få se!
Nu ska jag dock fatta ett beslut.
Håller tummarna, vill inte leva såhär.
Kram Veronica
Har även kommit in på Kulturledarprogrammet samt att jag kan fortsätta på Informatörsprogrammet med inriktning mot fred och utveckling. Jag har ett angenämt val att göra men just nu känns det bara jobbigt. Helst av allt skulle jag vilja bosätta mig i skogen på landet långt bort från allt. Börja odla ekologisk och sälja det på en lokal marknad, köpa en katt och sitta ute i skogen och bara vara, bort från alla krav om att behöva ta sig någonstans i livet. Men jag känner mig själv, jag skulle aldrig klara ett sånt liv, skulle nog palla en vecka ute på landet, sen skulle jag bli för rastlös. Jag har en enorm drivkraft och vilja, jag vill så mycket att jag ibland blir helt spak och inte orkar göra någonting. Nu säger jag inte att jag inte gillar naturen, börjar faktiskt tycka om den mer och mer och inse dess fördelar, jag menar heller inte att det inte är ambitiöst att vilja sitta i en stuga, odla ekologisk mat, klappa sin katt och bara vara.
Just nu är jag dock rädd för framtiden. Vet inte riktigt vart jag vill och skulle helst av allt vilja slippa mig själv och mitt rädda skal ett tag. Det jag kan fråga mig själv just nu är, vad är det värsta som kan hända? Ingenting är egentligen helt bestående.
I övrigt så har jag haft den finaste Pride festivalen. Alla år jag varit med har haft sin charm, inte minst första året men detta år var något speciellt. Hela min familj gick eller deltog på något sätt i Pride firandet. Mamma, Matte och Lotta gick under kortegen stolta föräldrar. Pappa, Emil och Isac tittade på från sidan om. Jag blev så stolt över dem. Känslorna han ikapp mig dagen efter Pride och då kan jag säga att tårarna (av glädje) rann länge längs mina kinder. Jag kände mig lättad och väldigt väldigt glad och stolt! Sen blev allt bara bättre när jag jobbade med ett strålande hump gäng på festivalen. Fick fler nya vänner! Det var underbart roligt, dagen efter paraden kände jag mig dock ihåligt tom, ville aldrig att Pride skulle ta slut. Men det gjorde den och den ger mig många glada stunder att tänka tillbaka på. Ta till exempel bilden: Dr Bombay står och köar till Baja Majan i sin finaste utstyrsel... Det var något jag aldrig trodde att jag skulle få se!
Nu ska jag dock fatta ett beslut.
Håller tummarna, vill inte leva såhär.
Kram Veronica
tisdag 6 juli 2010
Queertopia!

Queertopia verkar vara en riktigt fet festival må jag säga och något som är lite nytt i den stora festivalvärlden. En frisk fläkt bland många festivaler som erbjuder program som är likadana, artister som spelar överallt (inte för att det alltid är något dåligt). Kärleken bortom normen! är slagorden som fick mig att få upp ögonen för festivalen, men också att det är queerfeministisk festival lockar ju onekligen lite också.
Artisterna är också spännande, aldrig några som jag sett men där många verkar riktigt bra! Spännande band som Pfemme Records (Så jäkla bra band! kravallpop säger de, jag säger mums!), Chicks on Speed, Maud Lindström, Kajsa Grytt med flera, dessutom är det blandat med olika workshops och filmer. Det kan ju inte bli allt annat än bra! Så man kanske skulle ta och dra dit lite random? Tror faktiskt att jag gör det!
Musik och politik hör onekligen ihop. Jag tror starkt på att kommunicera ett budskap med musik är effektivt sätt att belysa viktiga frågor. Musik har nämligen förmågan att väcka känslor, musik har som man säger inom retoriken ett stort pathos. Att kombinera musik och politik är därför helt jäkla oslagbart! Musik kan också väcka opinion i många olika frågor. Festivaler där man belyser viktiga frågor med hjälp av musik kan därför vara viktiga opinionsbildare och ge uppmärksamhet åt de frågor man vill belysa. Gillar därför festivaler som man har något att säga med, typ Queertopia, Peace & Love, Pride och så vidare. Dock så är det inget fel på festivaler som verkar enbart för nöje. För visst gör festivaler saker för till exempel staden de hålls i, för ungdomar, kultur och så vidare. Sprid mer kärlek och musik! ;)
Annars är läget under kontroll. Är mitt uppe i allt beslutande, hoppas jag kan komma fram till något snart, så jag vet vad som väntar mig i framtiden. Kommer nog bli spännande oavsett vad som händer. Musik, skrivande, politik, arrangera... Det är svårt detta här.
Nu ska jag nog gå ut och gå.
Förresten är detta en jäkligt bra låt:
http://www.youtube.com/watch?v=0XU7nOJTo5A
lördag 3 juli 2010
Balkonghänger med mig själv
Sitter i skrivande stund och balkonghänger med mig själv denna fin fina sommardag. Ibland är det bara det som behövs, sig själv, grymt bra musik i form av Robyns nya skiva och en god öl samt ett trumset nära till hands när saker och ting blir för tråkigt.
Det har nu gått en månad på sommarlovet, jag har inte gjort mycket alls och har heller inte så mycket inplanerat, det känns skönt, det lämnar mycket öppet för spontanaimpulser helt enkelt. Månaden har varit bra med ett riktigt fint midsommarfirande i Stockholms skärgård med familjen och släkten. I 32 år har min släkt anordnat midsommar firande för alla på ön Hemmarö och förra helgen var det sista gången de arrangerade det. Det kändes lite konstigt och vemodigt då jag vuxit upp med denna ö-fest. Men jag förstår att man inte orkar för alltid helt enkelt. Nu får vi fira själva, det kommer nog också bli super! Vill bara säga att jag är mäkta stolt över min släkt som arrangerat fina midsommrar under åren, de har verkligen kört på oavsett, de har fått människor att ha roligt och förgyllt mångas midsommar, mina med, kärlek till dem.
Apråpå att arrangera saker har jag ju sökt en ny utbildning. KY Musik & Event, kom på sjunde reservplats. Det vill säga av 170 sökande kom jag på 39:onde plats. Inte illa pinkat får jag säga. står nu i kö och väntar på att få se om man kan a sig in. Med andra ord så är hösten än så länge ovisst och just nu så känns hösten väldigt långt bort. I augusti vet jag vart jag hamnar, det är dock en lång väg dit, men tillslut så står jag där med ett beslut som förhoppningsvis kommer kännas rätt.
Innan jag lägger ner skrivandet för idag så vill jag bara tipsa om ett nytt band som jag nyligen snubblade över. De heter Pfemme Records (eller P5 Records) och spelar underbar dansant musik men som ändå är tänkvärd. Länkar till dem: http://www.myspace.com/p5record
Lyssna och njut och njut nu för helvede av sommaren!
Fred och kärlek
Veronica
Det har nu gått en månad på sommarlovet, jag har inte gjort mycket alls och har heller inte så mycket inplanerat, det känns skönt, det lämnar mycket öppet för spontanaimpulser helt enkelt. Månaden har varit bra med ett riktigt fint midsommarfirande i Stockholms skärgård med familjen och släkten. I 32 år har min släkt anordnat midsommar firande för alla på ön Hemmarö och förra helgen var det sista gången de arrangerade det. Det kändes lite konstigt och vemodigt då jag vuxit upp med denna ö-fest. Men jag förstår att man inte orkar för alltid helt enkelt. Nu får vi fira själva, det kommer nog också bli super! Vill bara säga att jag är mäkta stolt över min släkt som arrangerat fina midsommrar under åren, de har verkligen kört på oavsett, de har fått människor att ha roligt och förgyllt mångas midsommar, mina med, kärlek till dem.
Apråpå att arrangera saker har jag ju sökt en ny utbildning. KY Musik & Event, kom på sjunde reservplats. Det vill säga av 170 sökande kom jag på 39:onde plats. Inte illa pinkat får jag säga. står nu i kö och väntar på att få se om man kan a sig in. Med andra ord så är hösten än så länge ovisst och just nu så känns hösten väldigt långt bort. I augusti vet jag vart jag hamnar, det är dock en lång väg dit, men tillslut så står jag där med ett beslut som förhoppningsvis kommer kännas rätt.
Innan jag lägger ner skrivandet för idag så vill jag bara tipsa om ett nytt band som jag nyligen snubblade över. De heter Pfemme Records (eller P5 Records) och spelar underbar dansant musik men som ändå är tänkvärd. Länkar till dem: http://www.myspace.com/p5record
Lyssna och njut och njut nu för helvede av sommaren!
Fred och kärlek
Veronica
söndag 9 maj 2010
Coffee and...
Klockan är väl halv två på natten och jag kan inte sova. Tror att det blivit för mycket kaffe under dagen, sen är det också mycket tankar om livet och speciella val i livet som spökar. Jag vet inte vart jag ska eller vart jag vill och det är jobbigt, trodde jag visste det men tankar spökar hela tiden om vad jag vill och inte vill. Det är många tankar som måste gås igenom och det är en lång process. Livet är just nu allt annat än en dans på rosor och jag vill inget annat än att komma fram till något som jag kan stå för.
Något positivt är att vi fått igenom vår ansökan om att få belysa den Internationella dagen mot homofobi den 17 maj i Linnéparken här i Växjö.Det kommer bli superspännande och jag är taggad inför dagen som inneburit och innebär mycket jobb (roligt jobb!). Det är en viktig dag att belysa vilket vi tänker göra med att ställa till med en glad mini-festival där budskapet är allvarligt. Den 17 maj är alltså inte bara Norges nationaldag utan har sedan 2005 varit den Internationella dagen mot homofobi. Anledningen är att det år 2005 var 15 år sedan Världshälsorganisationen (WHO) tog bort homosexualitet över sin lista över sjukdomar. I år, 2010 är det 20 år sedan. Det är egentligen inte så länge sen om man tänker efter...
Emil och Pappa har förövrigt varit här i helgen. Det har verkligen varit supermysigt! Vi har bara tagit det lugnt och strosat på stan. Tror de gillade Växjö faktiskt, även om Emil gav mig ett väldigt öhh till svar när ja frågade honom om han kunde tänka sig att bo i Växjö :P Vi var även iväg och Bowlade med Sandra. Vår bana krånglade hela tiden och vi fick poäng vi inte skulle ha, typiskt, men som plåster på såren fick vi två present kort på att bowla igen, super!
Sen var vi på Gräddhyllan, har aldrig varit där tidigare, men det var redigt mysigt! Dock en mycket mogen fin vinsipparhak men jag gillade det! Där satt vi en stunde innan vi drog oss tillbaka och gick och såg Bröllopsfotografen. Jag sov mest under hela filmen så kommer inte ihåg om den var bra.
Fick en liten klump i magen idag när jag lämnade Pappa och Emil vid bussen. Det känns alltid konstigt att lämna sina nära och kära och kommer nog aldrig vänja mig vid det riktigt. Saknar de redan och vill vara nära dem mer, men det kommer jag få vara mer i sommar.
Nu ska jag nog försöka somna, det är ju trots allt föreläsning imorgon vid 10.
Kram
V
Något positivt är att vi fått igenom vår ansökan om att få belysa den Internationella dagen mot homofobi den 17 maj i Linnéparken här i Växjö.Det kommer bli superspännande och jag är taggad inför dagen som inneburit och innebär mycket jobb (roligt jobb!). Det är en viktig dag att belysa vilket vi tänker göra med att ställa till med en glad mini-festival där budskapet är allvarligt. Den 17 maj är alltså inte bara Norges nationaldag utan har sedan 2005 varit den Internationella dagen mot homofobi. Anledningen är att det år 2005 var 15 år sedan Världshälsorganisationen (WHO) tog bort homosexualitet över sin lista över sjukdomar. I år, 2010 är det 20 år sedan. Det är egentligen inte så länge sen om man tänker efter...
Emil och Pappa har förövrigt varit här i helgen. Det har verkligen varit supermysigt! Vi har bara tagit det lugnt och strosat på stan. Tror de gillade Växjö faktiskt, även om Emil gav mig ett väldigt öhh till svar när ja frågade honom om han kunde tänka sig att bo i Växjö :P Vi var även iväg och Bowlade med Sandra. Vår bana krånglade hela tiden och vi fick poäng vi inte skulle ha, typiskt, men som plåster på såren fick vi två present kort på att bowla igen, super!
Sen var vi på Gräddhyllan, har aldrig varit där tidigare, men det var redigt mysigt! Dock en mycket mogen fin vinsipparhak men jag gillade det! Där satt vi en stunde innan vi drog oss tillbaka och gick och såg Bröllopsfotografen. Jag sov mest under hela filmen så kommer inte ihåg om den var bra.
Fick en liten klump i magen idag när jag lämnade Pappa och Emil vid bussen. Det känns alltid konstigt att lämna sina nära och kära och kommer nog aldrig vänja mig vid det riktigt. Saknar de redan och vill vara nära dem mer, men det kommer jag få vara mer i sommar.
Nu ska jag nog försöka somna, det är ju trots allt föreläsning imorgon vid 10.
Kram
V
måndag 5 april 2010
Flyktsoda
Sitter och lyssnar på en mycket bra dokumentär om Ebba Grön ett av Sveriges mest inflytelserika band genom tiderna. Flyktsoda, Die Mauer, 800 grader och Were only in it for the drugs dunkar fint i öronen. Har glömt bort hur bra de egentligen är. Stor musik gjord med små medel, tre ackord och sen är det bara att tuta och köra, och bra blir det!
Mm det man kallar punk är redigt bra musik. Även fast jag gillar svensk punk så slår den tidiga amerikanska punken högt och då pratar jag främst om The Stooges. Men jag måste medge att Ebba var ett av de banden som gjorde att jag började utforska mer inom rockmusiken.
Intressant va?
Men för dem som gillar Ebba, punk och musik är det inga bortkastade två timmar, dokumentären finns på www.sverigesradio.se klicka er sedan vidare till P4 och kolla in Påskspecialen.
=)
Mm det man kallar punk är redigt bra musik. Även fast jag gillar svensk punk så slår den tidiga amerikanska punken högt och då pratar jag främst om The Stooges. Men jag måste medge att Ebba var ett av de banden som gjorde att jag började utforska mer inom rockmusiken.
Intressant va?
Men för dem som gillar Ebba, punk och musik är det inga bortkastade två timmar, dokumentären finns på www.sverigesradio.se klicka er sedan vidare till P4 och kolla in Påskspecialen.
=)
fredag 2 april 2010
Hej jag heter Veronica!
Måste nästan börja detta inlägget med att presentera vem jag är och vad detta är för blogg, för så länge sen var det jag skrev...
Det har hänt mycket sedan jag skrev sist, oj oj, tja måste jag ens börja någonstans?
Vad jag kan berätta är att jag och grannen ska flytta till en gemensam lägenhet på Campus, med andra ord har jag halvt bestämt mig för att stanna i Växjö och med att läsa på Informatörsprogrammet. Kalla mig galen, men jag tror jag kan nå mitt mål via denna linje ändå.
Som det står i en av våra kurslitteraturböcker "Everything is communication".
Jag har kommit fram till att jag trivs bra med linjen och det känns skönt. Jag känner ingen hets att springa ifrån allt när det blir för seriöst, vilket inte känns dumt alls!
Ska i alla fall bli as nice att flytta till en lägenhet som har ugn! Haha tror det är det jag gnällt på mest när det gäller boendet i källaren och då är jag inte ens så bra på att laga mat, men man kan alltid bli, känns bra att ha det alternativet i alla fall!
Sen har jag och grannen börjat fnurla på hur lägenheten ska ta sin form. Vi har redan köpt en soffa, fixat ett bord som grannen hade, genom att sandpappra och olja det, sen har vi målat en mycket fin tavla, nämligen en regnbågstavla inspirerat av regnbågsflaggan såklart!
Mycket fin blev den och inte nog med att den är fin, den står dessutom för stolthet, mångfald, respekt för medmänniskor och tolerans, grymt bra budskap!
En snabb resume sen sisst då: Har pluggat (såklart), umgåtts med trevliga männisor, firat Miras 20 årsdag, sett Hästpojken live! RFSL:at och Gaystudentat mig och repat med bandet.
Och just nu befinner jag mig i Stockholm och ska fira Påsk. Livet är bra, våren är här, jag känner mig hoppfull, full med energi och ja nu kör vi!
Veronica
söndag 31 januari 2010
Behöver mer tid!
24 timmar och så gick en dag, 24 timmar och så gick en dag till, nej det behövs mer tid, 24 timmar är inte tillräckligt på ett dygn. Detta har jag fått konstatera efter denna hektiska vecka, som ändock varit väldigt rolig.
Har under veckorna sedan terminen började blivit indragen i en organisation och två student föreningar. En anmälde jag mig själv till, men de andra två blev jag tillfrågad om jag ville vara med. Ja sa glatt ja, men började sedan tänka: Hm detta med tiden, hur ska jg få den att räcka till? Jag försökte med att vrida tillbaka klockan när den närmade sig tolv, men det fungerade inte riktigt...
Har dock rett ut tids kruxet, blir att engagera sig lite mindre i den ena organisationen. Sen är bandutskottet bara roligt, känner mig otroligt peppad inför det!
Tid är förresten något man aldrig får tillbaka. Det är viktigt att ha tid att reflektera på vad det är man man gör, annars rusar man på, för att en dag vakna upp och tänka, vad har jag egentligen haft för mig. Idag har det blivit dags för en sådan dag. Gick en liten promenad och funderade. Kom fram till att jag får skärpa till mig när det kommer till dubbelbokningar. Kan vara duktig på det, vilket inte är bra. Vill heller inte ge halva min tid till något och göra det halvdant. Så ska börja tänka på vart jag vill lägga min tid och inte dubbelboka mig. Sårar inte bara mig själv, utan andra också. Oj, det blev ett muntert inlägg :P
Nu ska jag fortsätta mitt försök att vara helt själv hemma och slappna av. Försöka går alltid i alla fall.
Ha det gött!
Veronica
Har under veckorna sedan terminen började blivit indragen i en organisation och två student föreningar. En anmälde jag mig själv till, men de andra två blev jag tillfrågad om jag ville vara med. Ja sa glatt ja, men började sedan tänka: Hm detta med tiden, hur ska jg få den att räcka till? Jag försökte med att vrida tillbaka klockan när den närmade sig tolv, men det fungerade inte riktigt...
Har dock rett ut tids kruxet, blir att engagera sig lite mindre i den ena organisationen. Sen är bandutskottet bara roligt, känner mig otroligt peppad inför det!
Tid är förresten något man aldrig får tillbaka. Det är viktigt att ha tid att reflektera på vad det är man man gör, annars rusar man på, för att en dag vakna upp och tänka, vad har jag egentligen haft för mig. Idag har det blivit dags för en sådan dag. Gick en liten promenad och funderade. Kom fram till att jag får skärpa till mig när det kommer till dubbelbokningar. Kan vara duktig på det, vilket inte är bra. Vill heller inte ge halva min tid till något och göra det halvdant. Så ska börja tänka på vart jag vill lägga min tid och inte dubbelboka mig. Sårar inte bara mig själv, utan andra också. Oj, det blev ett muntert inlägg :P
Nu ska jag fortsätta mitt försök att vara helt själv hemma och slappna av. Försöka går alltid i alla fall.
Ha det gött!
Veronica
torsdag 31 december 2009
Året enligt mig
2009 har varit ett väldigt händelserikt år. Nästan ett av de mest händelserika i mitt liv om man ser till antalet upplevelser och händelser.
2009 var året då jag och tre filurer till drog ut på en lång resa till Sydostasien, 3 och en halv månad var vi borta. Vi besökte Thailand, Laos, Vietnam och Kambodja. Vi besökte inte alla dessa länder tillsammans utan skiljdes åt i Vietnam. Jag och Hjalmar åkte vidare till Kambodja och sedan till Thailand där vi mötte upp en väldigt fin människa som jag är glad över att ha lärt känna nämligen: Andree. Jag kanske inte visade det tillräckligt, men om du läser detta vill jag att du ska veta att jag är glad över att känna dig. Och Hjalle vad hade resan varit utan dig? :)
Tatuering sitter på plats
Alla länder var fantastiska på sitt sätt men jag gillade Laos. De människor jag träffade på var verkligt trevliga och hade glimten i ögat, även när de försökte blåsa oss :P Laos är också ett väldigt vackert land med sina berg och dalar. Thailand är ett väldigt turistigt och exploaterat land, men människorna är verkligen grymt trevliga. I Thailand när jag och Hjalle satt fast i Bangkok en vecka under Song Kran Festival så träffade vi på underbara människor även där. Rani, Lee, Karyn, Shelley, Martha, Kate och Joze ett underbart gäng som vi fick chansen att hänga med i en vecka, hoppas man får träffa dem igen någon gång. I Thailand tog vi även dykcert på Koh tao vilket var grymt! 18 meter under havsytan var som att vara i en helt annan värld *rysningar*. Att glida runt på moped på Koh Panghan och prova på Thai boxning är också oförglömligt.
Att göra den resan är nog en utav de bästa grejjerna jag bestämt mig för att göra men också att jag på ren chansning frågade Anna om hon ville resa med mig och Hjalle. Spontanitet är bäst!
Efter resan jobbade jag en hel del. Att få ha jobbat som personlig assistent har också varit underbart. Underbar människa har man fått tillbringa dagarna med och gjort roliga saker med. Sen har jag träffat på roliga människor även som assistent.
Han åka till Spanien en vecka också. Det blev en resa till Alicante med hela familjen och det var en grymt rolig resa men också helt galen, kommer speciellt ihåg att vi fick sitta hos spanska polisen och de roliga maskerna som vi skrämde varandra med.
Åkte som vanligt på Sweden Rock Festival, detta år var ett rysligt kallt år men fortfarande den bästa festivalen. Åkte även på Sonisphere och såg Metallica och company, helt underbart. Sen har vi ju Priden där jag var volontär och jobbade som humpare (nej inte en sån humpare, man kan säga roddare istället kanske...). Priden var som alltid rolig och jag är glad att ha varit med och hjälpt till, festivalen är viktig även om många tycker det är ett spektakel, då säger jag bara: Ni kan vara ett spektakel!
Har även flyttat till Växjö för att plugga. Det har varit grymt spännande och jag är glad att jag tog steget. Har träffat underbara människor även där som jag antagligen inte skulle fått träffa annars, så jag är grymt glad för det. Hösten har dock varit tuff och jag känner att jag fortfarande saknar en sak. Men det kommer, det är bara att tänka positivt.
Jag brukar inte ge nyårslöften men 2010 ska jag våga mer.
Så året enligt mig har varit händelserikt. Samhälleligt så kan man se på 2009 som ett år där inte mycket positivt hände. Klimatmötet slutade sådär till exempel. Men nu är det nya tag som gäller. Val 2010, första gången man får rösta vilket ska bli spännande! Inga Sverigedemokrater i riksdagen bara.
Nu ska jag njuta av de sista timmarna av 2009
Gott nytt år!
söndag 20 december 2009
I Stockholm, och vad händer?
Nu är jag äntligen i Stockholm (eller har varit det i ett par dagar nu). Eller äntligen, dagen efter jag kommit upp så var det naturligtvis trevligt att träffa familjen, men i övrigt har jag inte haft mycket att göra. Vissa vänner är inte här och så vidare men jag har väl inte tagit för mig av vad man göra i stan heller, har helt enkelt känt mig lätt handlingsförlamad, vet inte varför. Men nu ska det bli ändring.
Gårdagen var förövrigt härlig. Började dagen med frukost med familjen för att senare dra in till stan med Mamma och Emil för att fotas med smink, ombyten och hela baletten på The Studio på Kungsgatan. Var roligt att hitta på något med brorsan och mamma, det var ett tag sen. Det hela var en rolig upplevelse, så tack Maja för inbjudan!
Sen kollade jag in en kompis nya lägenhet på söder, den var grymt fin och låg väldigt fint till. Efter titten promenerade vi från Slussen till T-Centralen, där vi tog Tunnelbanan till Vällingby och åt och satt och snackade, var grymt trevligt. Sen drog vi till en annan kompis i Hässelby och drack te och skrattade. Var så härligt att få träffa dem igen och bara ha en lugn kväll tillsammans. Därför är det härligt att vara i Stockholm.
Annars är jag rätt arg på världens ledare som gjort så att klimat mötet i Köpenhamn blivit ett fiasko... Jag har kanske inte engagerat mig helt och hållet, men jag blir bara förbannad.
Nu blir det att lyssna på glad musik för att peppa upp mig själv.
Veronica
torsdag 17 december 2009
Sitter på tåget till Stockholm
Sitter på ett tåg till Stockholm. Nu är det slut med föreläsningar på tre veckor så jag passar på att åka hem och njuta av en mysig jul med familjen. Var längesen jag var i Stockholm så länge som tre veckor i sträck så det kommer att bli grymt härligt. Jag kanske hinner njuta av att bara vara. Det ska bli härligt att få träffa kompisarna lite mer och inte träffa alla i en klump under ett par timmar.
Men jag måste medge att jag blivit fäst vid livet i Växjö och alla människor där. Har börjat rota mig. Jag har blivit bra på att bo hemifrån, en gnutta bättre på att laga mat (alla instämmer säkert inte :P), jag kan stan och skolan och har träffat härliga personer. Jag gillar Växjö helt enkelt.
Igår repade jag för första gången med ett band och jag har fått mersmak! Vi är fyra tjejer som har hittat varandra. Vi är en brokig skara med olika musikssmak men det ska nog kunna gå att samsas. Jag är ändå stolt över min insats i låten vi spelade. Jag hittade ett komp som faktiskt passade! Spelade även med vispar vilket var en första gång. Låten vi spelade var Fields of gold, denna smärtsamt vackra ballad. Efter två och en halv timmas rep så gick vi och tog en öl och diskuterade musik och eventuella låtar vi kan spela. Det var supergrymt roligt att spela tillsammans med andra och jag tror starkt på en världsturne om två år *blink, blink*
Nej nu är det inte alltför långt tid kvar, ha det sålänge!
Veronica
Men jag måste medge att jag blivit fäst vid livet i Växjö och alla människor där. Har börjat rota mig. Jag har blivit bra på att bo hemifrån, en gnutta bättre på att laga mat (alla instämmer säkert inte :P), jag kan stan och skolan och har träffat härliga personer. Jag gillar Växjö helt enkelt.
Igår repade jag för första gången med ett band och jag har fått mersmak! Vi är fyra tjejer som har hittat varandra. Vi är en brokig skara med olika musikssmak men det ska nog kunna gå att samsas. Jag är ändå stolt över min insats i låten vi spelade. Jag hittade ett komp som faktiskt passade! Spelade även med vispar vilket var en första gång. Låten vi spelade var Fields of gold, denna smärtsamt vackra ballad. Efter två och en halv timmas rep så gick vi och tog en öl och diskuterade musik och eventuella låtar vi kan spela. Det var supergrymt roligt att spela tillsammans med andra och jag tror starkt på en världsturne om två år *blink, blink*
Nej nu är det inte alltför långt tid kvar, ha det sålänge!
Veronica
onsdag 2 december 2009
Lycka med pimpad cykel!

Idag har jag fått min cykel pimpad av Mira och Nina!
När jag kom utanför Miras hus, så stod min cykel där, inlindad i grönt julklapps snöre! Jag började skratta och tänkte bara att det var ett skämt. Men när jag kom närmare så såg jag att de hade satt reflexer på ekrarna, vissa var formade som blommor! Sen såg jag att de hade satt en ringklocka på styret, samt reflexer som man kan ha på armarna så att bilarna ska se vart man ska svänga.
Det var en helt klockren julklapp! Ni har gjort mig till en mer synlig trafikfara! Kram på er.
Kanske kommer börja att sända radio snart.. håller tummarna!
Ha det!
lördag 7 november 2009
Musik, plugg och tankar
LÖRDAG! Sitter och lyssnar på musik som får håret att stå på armarna, och nu undrar ni kanske vad det är för musik som får just mitt hår på armarna att stå.
Jo bland annat Journey med Don`t Stop Belivin, Patti Smith med Because the night (kom på hur mycket jag älskar den här låten när Mariette sjöng låten i Idol igår..). Patti Smith är för övrigt en rock n roll gud! Sen blir det Patti Smiths Gloria, Pogues Love You Til The End, Tegan and Saras nyaste skiva går också på repeat i min källar för tillfället, helt underbar musik som de där tvillingarna skapar. Lyssna på deras nya vid namn Sainthood, sketbra!
Skulle vilja se dem när de spelar i Stockholm den 23 November, men har ett jäkla seminarium och redovisning dagen efter.. Känns rätt surt med tanke på att jag missade dem senast de spelade här med. Men men vad ska man göra, får se till att se dem nästa gång, helt enkelt.
Ja men det är väl musiken som går på repeat just idag, lite lugnare musik. Tror det kan bero på att veckan som gått varit tuff, både i skolan och utanför skolan.
Det gick ifrån plugg på halvafart till plugg på 110% över en natt. Har suttit i biblioteket 9-10 timmar varje dag denna vecka. Men det har ändå varit rätt roligt, en lärorik vecka. Dock så tror jag att jag missat en del kunskap på grund av att man fått trycka in mycket av den fina Socialpsykologi boken.
Börjar känna lite smått ångest över att jag inte pratat så mycket med familjen, saknar borsorna och alla de andra. Saknarna vännerna i Stockholm också och har inte pratat med dem på ett tag. Vill verkligen inte tappa kontakten med de där sköna filurerna uppe i Stockholm. Får helt enkelt ta en ringa runt dag imorgon, och pejla läget.
Tror förresten att det blir en Stockholms resa nästa helg, om inte skolan sätter krokben. Men jag tänkte plugga extra hårt måndag-torsdag, så kanske man får en del undanstökat. Idag blir det dock att CHILLA! Because i`m worth it!
Saknar alla däruppe i hufvustaden!
//Veronica
måndag 26 oktober 2009
De Swanar som flyger runt i huvudet och pratar om socialpsykologi, kommunikationsmodellen, rapporter och kompendium, madness!

Hur blev det så mycket att göra helt plötsligt? Här går man i en och en halv månad och tar det rätt chill, klarspråksanpassar lite här, putsar på en utredande text där. Men nu är det slut med sånt.
En rapport på 10 sidor, 3 sidor examinering på en bok, seminarium och redovisningar..
Verkar som att jag får peppa upp mig rejält, detta ska bara klaras av!
Har suttit och pluggat med Mira idag, började på våran uppgift om Mänskliga samhällen. Jag satt och gnällde rätt mycket, men gjorde ändå lite konstruktivt (hoppas jag), Mira får stå ut med mycket.
Sjöng för Mira i tvättstugan i alla fall, började försiktigt med Let it be, sen blev det Staten och Kapitalet och Die Mauer med Ebba Grön. Struttade runt med vattenskrapan som mikrofon, vet inte om det uppskattades, men fick henne att sjunga med i alla fall!
Annars har jag i helgen umgåtts med Pappa som var på besök i Växjö. Det var hur trevligt som helst, verkade som han gillade staden och min källare! Överaskande nog..
Jag visade stan och så gick vi en låång promenad på sisådär fem timmar, från stan till Linne parken, vidare till Utvandrarnas hus, in på Utvandrarnas hus och struttade runt. Efter det till Campus och visa runt, sen till Teleborgsslott och runt sjön trummen tillbaka till stan. Puh!
Efter det åt vi Kinamat och tittade på Krigets vindar tills jag somnade. Typiskt mig och pappa att sitta och titta på gamla historiska TV-serier, men jag gillar det, är mysigt.
Dagen efter så gick vi runt på stan och tog det lugnt, sen lämnade jag honom vid stationen. Var mysigt att han kom ner hit, får han göra fler gånger.
Efter Pappa åkt var det bio dags med Erika, Malin och malins syster, såg Fame. Absolut inte lika bra som originalet, går inte att jämföra alls. Originalet är fortfarande bäst!
Blev kinamat igen efter bion, och mys hemma hos mig. Fast det mysiga förstördes av en viss lukt från min kyl, hade glömt bort att jag lagt broccoli där för att tina upp..för ungefär två veckor sedan.. så det luktade inge gott, men nu är det åtgärdat i alla fall.
Välkomna tillbaka till källaren ;P
Nu ska jag hoppa i bingen, peppar för morgondagen, föreläsning, sen läsa en massa, massa kurslitteratur..ska klara detta.
ÄNDA IN I KAKLET!
söndag 18 oktober 2009
HELG!

Denna helg som varit var väldigt efterlängtad kan jag säga!
Under hela veckan har jag suttit och skrivit, stundtals slitit mitt hår över att den utredande texten inte skrev sig som jag ville det. Texten blev ändå rätt lyckad tillslut och jag lämnade in den. Med texten så slutade också första kursen, och det skulle man ju såklart fira.
Firade med en lugn filmkväll och middag hemma hos Malin. Mysigt var det, sov kvar där, för att dagen efter sova över hos Mira efter en trevlig kväll hemma hos Erika. Känner mig lite som en nomad under helgerna...:P
Skulle också gått till Deluxe igår egentligen, men det bliev inget. Ibland är det skönt att bara ha det mys med lite kompisar helt enkelt.
Förresten såg jag och Mira hela The Wall (Pink Floyd filmatiseringen av albumet med samma namn). Har inte sett hela förut, tyckte helt enkelt den var för flummigt konstig innan. Men nu såg jag den minsann och vad överaskad jag blev. Den var SKITBRA!
Gillar budskapet som filmen har. Tog dock ett tag innan jag helt fattade vad som hände i filmen, tur att jag hade Mira där som tolkade åt mig!
Musiken är fantastisk den också, jag säger bara se!
Nu tänkte jag chilla, kanske ser en film. Tipp topp!
söndag 11 oktober 2009
Mycket att säga!

Har inte bloggat på ett tag, men vad mycket det hänt sedan sist jag bloggade.
Fyllde 20 år förra veckan. I Växjö blev jag firad ordentligt! Dagen började med att jag blev bjuden på smaskig tårta av Mira och Malin. De hade blåst upp balonger och dukat fin fint i skolan. Efter det var det mycket knyssel kring vad alla skulle göra på dagen. Jag hakade på Mira i tron om att dagen skulle bli lugn och sansad. Jag trodde fel.
Efter en misstänksam storhandling på Willys av Mira så forslades jag med till Nina för att hämta Miras cykel. Men vem kom gående om inte Nina precis när vi anlänt till hennes gård? Jo Nina själv som sa att hon skulle in till stan och köpa flourtabletter...jo tjena..
Hon föreslog att vi skulle följa med in till stan, Mira var misstänksamt på, och jag skulle ju ändå mot stan så jag hakade på. Halvvägs tillbaka till stan får jag på mig en ögonbindel, och sedan börjar karusellen snurra.
Blev forslad hit och dit medan Mira och Nina pratade i koder. Över kullerstenar vid Askelyckan, vidare till ett fik och sedan forslades jag runt på en buss länge! I tron om att jag var i Alvesta hoppade vi av bussen. snurrade runt ytterligare, jag blev arg som ett bi framåt slutet. Mira fick nästan kasta sig över mig för att jag inte skulle ta av mig ögonbindeln.
När mitt tålamod var helt slut, sa Nina: Men det är ju träd på trottoaren! Och då började jag förstå, vi var hemma hos mig!
Väl hemma så fick jag av mig ögonbindeln, befrielse! När jag stod och svor åt dem på ett snällt och skämtsamt sätt förstås, kom Erika, Tessan och Sofie nerstaplandes i min källare. Blev grymt glad och förvånad. Mira och Nina hade alltså ordnat en liten överaskningsfest. Helt underbara människor!
Var grymt roligt, år god mat och skrattade! Bättre födelsedag får man leta efter.
TACK!
Dagen efter min födelsedag drog jag upp till Stockholm för att fira vidare. Känslan att vara i Stockholm var som vanligt härlig. När jag kom hem väntade Pappa, Farmor, Emil och Amanda med en present. Blev grymt glad!
Efter det år vi Sushi, senare åkte jag över till Mamma och firade där med. fick present av de med, och blev återigen grymt glad.
Dagen efter var det festdags. Mamma hade planerat en höstbuffe, vilket innebar mycket arbete. Men jäklar vad det lönade sig i efterhand, maten blev supergod.
Det kom mycket folk som ville gratta mig, inklusive släkt från Bergslagen. Umgås och njöt i stora drag med familjen och vännerna. Blev många skratt och god mat.
Tack alla för att ni kom!
Otippat kom Johanna förbi också, vilket var trevligt. Agnes, Anna, Linda och Niklas stannade kvar hemma hos mig och sov över. Efter många vändor i förrådet grävandes efter madrasser och ett täcke till Agnes kom vi till ro..nästan. Jag fick ett stort skrattanfall av trötthet efter att ha sprungit fram och tillbaka till förrådet och hämtat grejjor. Efter att jag hade hämtat ett sista täcke, sa Agnes: Fy fan vad täcket luktar, det tänker jag inte sova med! Då bröt jag ut i ett skrattanfall. Tack för den Agnes ;P
Söndagen blev en chill dag, var på fotbollsmatch och såg Hammarby vinna mot BP på Söderstadion. Var underbart att känna pulsen och höra klacken sjunga så man fick gåshud.
Det är Stockholm för mig.
På måndagen var det dags att åka tillbaka till Växjö. Fick turligt nog sällskap av Mira och Bosse på bussen. Var en spännande bussfärd, som för det mesta gick ut på att smuggla ner Bosse till Växjö. Jag satt dock och hade hemlängtan redan. Men det gick över när jag och Mira började mima och göra rörelser till Whitney Houston låtar. Författade också en fin dikt när vi var i Malins hemstad, Vetlanda:
I Vetlanda håller vi på att svimma, för vi har suttit på bussen i 5,5 timma.
Väl här kommer Gud med sitt ljus, för vi har just klivit in i ans hus.
Ja Vetlanda är stan Gud har kär, vem fan vill bo här?
Väldigt fin och fyndig...x)
Nu har jag varit i Växjö i en vecka till. Har hunnit varit på pannkakskväll, och varit på skivmässa x) Kommer dock att ha skolarbete upp över öronen denna vecka. Wei! Skriver just nu ett arbete om Informatören och retoriken. Mitt snäv tema blir: Retoriken i musiken.
Nu ska jag snart sova
Ha det gött!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
