Jehopp

Dags att försöka ta tag i sitt liv och dra sig ur mörkret kanske?

Känner inte riktigt igen mig själv. Jag brukar ju vara den driftiga som har makt över mitt eget liv och över vart jag hamnar, på just det finns det goda exempel i mitt liv. Men nu är jag bara orkeslös. Har inte orkat ta mig för något trots att jag har förtroendeuppdrag på mina axlar och människor som undrar. Det hela låter själviskt och konstigt och ja det kanske det är. Men känslorna och brist på ork gör många saker mycket svårare än vad de egentligen är.

Det är dags för uppryckning helt enkelt och ta tillbaka makten över mitt liv. Annars tar andra den över mig, vilket skedde igår och då blev jag riktigt förbannad! Blev glad över att jag reagerade i alla fall, det betyder att det finns en glöd långt därinne och det är dags att plocka fram den.

Hallelujah!
Det där lät som rena väckelsemöte skriverierna, men det kan inte hjälpas, behövde skriva av mig.

Håller tummarna nu!
Kärlek

Veronica