Snart slut på 2010

Öj öj! Har visst försummat bloggen under hela hösten, men pausen har nog varit välbehövlig.
En annan anledning till denna långa paus är att jag inte haft tid och lidit av idébrist på vad jag egentligen vill skriva.

Terminen har i alla fall varit fullproppad av saker att göra och tänka på då det hänt en del och omställningarna varit många.

2010 har varit tuff men också väldigt roligt.

Snart är året till ända och jag kan minst sagt säga att jag ser fram emot året 2011. Nytt år, nya tag som man säger och det ska jag ta fasta på med råge!

Året 2010 har sammanfattningsvis varit: Kaotiskt, fullt med utmaningar, glädje, vänskap, ny vänskap, en underbar familj, nya platser, flyttat in, flyttat ut, ny musik, aha-upplevelse, sorg, skola, farväl, ångest, trubbel, Stockholm, Växjö, Nyköping, engagemang, stolthet, riktig förargelse på samhället, demonstration, tågresor, ansökningar, kärlek och sa jag glädje?

Ett av de bästa minnena från 2010 måste ändå vara när familjen Lagerman och Lindblom på något sätt deltog i Pride paraden i somras. Mormor som gick i paraden ända fram till Kungsträdgården med Stolta föräldrar och som efter en stunds vila fortsatte att gå efter oss ända ut till Djurgården trots att hon glömt sin mobil hemma. Men hon gick ändå och hoppades på att hon skulle hitta oss där. Måste tillägga att det var första året mormor sett paraden och då gick hon med. Pappa som samma morgon sa, när jag frågade om han skulle komma in och titta, att han minsann inte var intresserad av att se spektaklet, men som sedan ändå kom efter och ställde sig och tittade. Mamma och Matte som gick med stolta föräldrar och mina bröder Isac och Emil som var med och tittade. Det var svårt att koppla just under parad dagen, men dagen efter under frukosten så kom tårarna och stoltheten visste inga gränser. Jag är så stolt att jag har en så underbar familj de har förgyllt mitt 2010 något så enormt.

Ett av de sämsta minnena var helt klart när Sverigedemokraterna valdes in i Sveriges riksdag... Vi hade valvaka hos en vän och alla satt mest och växlade i sitt humör från högljudd ilska eller bister tysthet. Jag själv mådde illa. Jag hoppas verkligen att människor kommer över sin missnöjdhet och slutar rösta på ett främlingsfientligt och homofobiskt parti och istället inser att mångfald är något bra som ger oss så mycket glädje. Alla är lika mycket värda oavsett vem man älskar eller varifrån man kommer. Om alla ändå skulle kunna älska lite mer.
Ett annat dåligt minne är att året varit så fyllt av ångest, mindre sånt till 2011.

Efter att ha fått säga detta vill jag bara säga gott nytt år, hoppas året 2011 bjuder på en massa glädje och kärlek!

V

Jehopp

Dags att försöka ta tag i sitt liv och dra sig ur mörkret kanske?

Känner inte riktigt igen mig själv. Jag brukar ju vara den driftiga som har makt över mitt eget liv och över vart jag hamnar, på just det finns det goda exempel i mitt liv. Men nu är jag bara orkeslös. Har inte orkat ta mig för något trots att jag har förtroendeuppdrag på mina axlar och människor som undrar. Det hela låter själviskt och konstigt och ja det kanske det är. Men känslorna och brist på ork gör många saker mycket svårare än vad de egentligen är.

Det är dags för uppryckning helt enkelt och ta tillbaka makten över mitt liv. Annars tar andra den över mig, vilket skedde igår och då blev jag riktigt förbannad! Blev glad över att jag reagerade i alla fall, det betyder att det finns en glöd långt därinne och det är dags att plocka fram den.

Hallelujah!
Det där lät som rena väckelsemöte skriverierna, men det kan inte hjälpas, behövde skriva av mig.

Håller tummarna nu!
Kärlek

Veronica

Nu gäller det

Att våga hoppa och prova trots att jag är livrädd.
Rädd för att ta själva beslutet.
Men nu är det mer än dags.
Annars går det mig förbi.
Nu är det mer än dags.
Nu

Hang With Me (Official), Bra låt av en bra artist!

3 val

Och så helt plötsligt, samma vecka som utbildningen ska börja ringer de, KY Musik och Event från Nyköping och ställer allt på ända. I samma stund som de ringde kände jag instinktivt nej, men jag bad dem att få tänka lite, vilket jag nu sitter och gör och känner att jag inte vet varken ut eller in.

Har även kommit in på Kulturledarprogrammet samt att jag kan fortsätta på Informatörsprogrammet med inriktning mot fred och utveckling. Jag har ett angenämt val att göra men just nu känns det bara jobbigt. Helst av allt skulle jag vilja bosätta mig i skogen på landet långt bort från allt. Börja odla ekologisk och sälja det på en lokal marknad, köpa en katt och sitta ute i skogen och bara vara, bort från alla krav om att behöva ta sig någonstans i livet. Men jag känner mig själv, jag skulle aldrig klara ett sånt liv, skulle nog palla en vecka ute på landet, sen skulle jag bli för rastlös. Jag har en enorm drivkraft och vilja, jag vill så mycket att jag ibland blir helt spak och inte orkar göra någonting. Nu säger jag inte att jag inte gillar naturen, börjar faktiskt tycka om den mer och mer och inse dess fördelar, jag menar heller inte att det inte är ambitiöst att vilja sitta i en stuga, odla ekologisk mat, klappa sin katt och bara vara.

Just nu är jag dock rädd för framtiden. Vet inte riktigt vart jag vill och skulle helst av allt vilja slippa mig själv och mitt rädda skal ett tag. Det jag kan fråga mig själv just nu är, vad är det värsta som kan hända? Ingenting är egentligen helt bestående.

I övrigt så har jag haft den finaste Pride festivalen. Alla år jag varit med har haft sin charm, inte minst första året men detta år var något speciellt. Hela min familj gick eller deltog på något sätt i Pride firandet. Mamma, Matte och Lotta gick under kortegen stolta föräldrar. Pappa, Emil och Isac tittade på från sidan om. Jag blev så stolt över dem. Känslorna han ikapp mig dagen efter Pride och då kan jag säga att tårarna (av glädje) rann länge längs mina kinder. Jag kände mig lättad och väldigt väldigt glad och stolt! Sen blev allt bara bättre när jag jobbade med ett strålande hump gäng på festivalen. Fick fler nya vänner! Det var underbart roligt, dagen efter paraden kände jag mig dock ihåligt tom, ville aldrig att Pride skulle ta slut. Men det gjorde den och den ger mig många glada stunder att tänka tillbaka på. Ta till exempel bilden: Dr Bombay står och köar till Baja Majan i sin finaste utstyrsel... Det var något jag aldrig trodde att jag skulle få se!

Nu ska jag dock fatta ett beslut.

Håller tummarna, vill inte leva såhär.

Kram Veronica

Pfemme records - Ingen är bara här för att dansa

Queertopia!

Queertopia verkar vara en riktigt fet festival må jag säga och något som är lite nytt i den stora festivalvärlden. En frisk fläkt bland många festivaler som erbjuder program som är likadana, artister som spelar överallt (inte för att det alltid är något dåligt). Kärleken bortom normen! är slagorden som fick mig att få upp ögonen för festivalen, men också att det är queerfeministisk festival lockar ju onekligen lite också.

Artisterna är också spännande, aldrig några som jag sett men där många verkar riktigt bra! Spännande band som Pfemme Records (Så jäkla bra band! kravallpop säger de, jag säger mums!), Chicks on Speed, Maud Lindström, Kajsa Grytt med flera, dessutom är det blandat med olika workshops och filmer. Det kan ju inte bli allt annat än bra! Så man kanske skulle ta och dra dit lite random? Tror faktiskt att jag gör det!

Musik och politik hör onekligen ihop. Jag tror starkt på att kommunicera ett budskap med musik är effektivt sätt att belysa viktiga frågor. Musik har nämligen förmågan att väcka känslor, musik har som man säger inom retoriken ett stort pathos. Att kombinera musik och politik är därför helt jäkla oslagbart! Musik kan också väcka opinion i många olika frågor. Festivaler där man belyser viktiga frågor med hjälp av musik kan därför vara viktiga opinionsbildare och ge uppmärksamhet åt de frågor man vill belysa. Gillar därför festivaler som man har något att säga med, typ Queertopia, Peace & Love, Pride och så vidare. Dock så är det inget fel på festivaler som verkar enbart för nöje. För visst gör festivaler saker för till exempel staden de hålls i, för ungdomar, kultur och så vidare. Sprid mer kärlek och musik! ;)

Annars är läget under kontroll. Är mitt uppe i allt beslutande, hoppas jag kan komma fram till något snart, så jag vet vad som väntar mig i framtiden. Kommer nog bli spännande oavsett vad som händer. Musik, skrivande, politik, arrangera... Det är svårt detta här.

Nu ska jag nog gå ut och gå.

Förresten är detta en jäkligt bra låt:
http://www.youtube.com/watch?v=0XU7nOJTo5A