Snart slut på 2010

Öj öj! Har visst försummat bloggen under hela hösten, men pausen har nog varit välbehövlig.
En annan anledning till denna långa paus är att jag inte haft tid och lidit av idébrist på vad jag egentligen vill skriva.

Terminen har i alla fall varit fullproppad av saker att göra och tänka på då det hänt en del och omställningarna varit många.

2010 har varit tuff men också väldigt roligt.

Snart är året till ända och jag kan minst sagt säga att jag ser fram emot året 2011. Nytt år, nya tag som man säger och det ska jag ta fasta på med råge!

Året 2010 har sammanfattningsvis varit: Kaotiskt, fullt med utmaningar, glädje, vänskap, ny vänskap, en underbar familj, nya platser, flyttat in, flyttat ut, ny musik, aha-upplevelse, sorg, skola, farväl, ångest, trubbel, Stockholm, Växjö, Nyköping, engagemang, stolthet, riktig förargelse på samhället, demonstration, tågresor, ansökningar, kärlek och sa jag glädje?

Ett av de bästa minnena från 2010 måste ändå vara när familjen Lagerman och Lindblom på något sätt deltog i Pride paraden i somras. Mormor som gick i paraden ända fram till Kungsträdgården med Stolta föräldrar och som efter en stunds vila fortsatte att gå efter oss ända ut till Djurgården trots att hon glömt sin mobil hemma. Men hon gick ändå och hoppades på att hon skulle hitta oss där. Måste tillägga att det var första året mormor sett paraden och då gick hon med. Pappa som samma morgon sa, när jag frågade om han skulle komma in och titta, att han minsann inte var intresserad av att se spektaklet, men som sedan ändå kom efter och ställde sig och tittade. Mamma och Matte som gick med stolta föräldrar och mina bröder Isac och Emil som var med och tittade. Det var svårt att koppla just under parad dagen, men dagen efter under frukosten så kom tårarna och stoltheten visste inga gränser. Jag är så stolt att jag har en så underbar familj de har förgyllt mitt 2010 något så enormt.

Ett av de sämsta minnena var helt klart när Sverigedemokraterna valdes in i Sveriges riksdag... Vi hade valvaka hos en vän och alla satt mest och växlade i sitt humör från högljudd ilska eller bister tysthet. Jag själv mådde illa. Jag hoppas verkligen att människor kommer över sin missnöjdhet och slutar rösta på ett främlingsfientligt och homofobiskt parti och istället inser att mångfald är något bra som ger oss så mycket glädje. Alla är lika mycket värda oavsett vem man älskar eller varifrån man kommer. Om alla ändå skulle kunna älska lite mer.
Ett annat dåligt minne är att året varit så fyllt av ångest, mindre sånt till 2011.

Efter att ha fått säga detta vill jag bara säga gott nytt år, hoppas året 2011 bjuder på en massa glädje och kärlek!

V