Unleash The Beast! och Viva Spanien!

Har jag suttit och lyssnat på denna morgon. Unleash the Beast är en ypperligt bra skiva med Saxon. Har i och för sig inte lyssnat mycket på Saxon, men såg dem live på Sweden Rock Festival för något år sen, jag gillade vad jag såg och hörde. En kanon spelning helt enkelt.

Skivan har fått igång mig för den har dagen. Inget kan få igång en som lite New wave of british heavy metal på morgonen. Har redan hunnit städa och fixa inför morgon dagen då jag ska åka iväg till Spanien och Alicante! Hade inte tänkt att resa något i sommar, eftersom jag redan rest så mycket i år. Var borta i tre månader i Sydostasien med några kompisar. Men för några veckor sedan så fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till, och bestämde mig för att följa med till Spanien med familjen. Kan bli sista resan på länge med dem så jag passar på.
Ska i alla fall bli grymt att få åka iväg, jag gillar ju att resa. Har en tendens att bli väldigt rastlös, så jag vill gärna röra på mig och se nya saker. Sen verkar Spanien som ett spännande land, och jag kan äntligen få chansen att använda min oerhört rostiga, nästintill obefintliga spanska!
Pluggade spanska senast för tre år sedan på gymnasiet, så får se hur mycket jag kommer ihåg...
Jag ska i alla fall ta tillfället i akt att äta en massa Paella, dricka Sangria och fotografera mycket. Sen kanske man träffar på några trevliga människor också.
Ska bli grymt kul i alla fall!



Viva la Espana!
Veronica

Travellin` Thru

Travellin Thruu är en grym låt framförd av Dolly Parton. Hörde denna underbara roadtrip/ drömma sig bort låt igår under eftertexterna av Transamerica. Efter filmen och låten gick jag och lade mig med ett stort leende på läpparna. Detta har lett till att jag lyssnat på soundtracket till filmen och Dolly Parton hela morgonen och förmiddagen. Det vill säga jag har inte gjort något vettigt av min dag än.
Transamerica är förövrigt en riktigt bra film om en kvinna som försöker leva ett ordinärt liv. Om man nu bortser från att hon är en transexuell man. Hon försöker tjäna ihop pengar till sin operation, när hon plötsligt får ett samtal från polisen från sitt förflutna liv när hon hette Stanley och var man. Det visar sig att hon har en son, vilket vänder upp och ner på hela hennes tillvaro.
En grym film som tar upp viktiga frågor gällande transexuella, gillar kommentaren Bree fäller som svar på tal när doktorn säger att han tycker det är en mental sjukdom att vilja byta kön; Don`t you find it odd that plastic surgery can cure a mental disorder.

Nu ska jag dock försöka ta tag i min dag, och sluta spela Dolly Parton hela dagen. Äta lunch sen cykla iväg en sväng och träna. Maila en person angående en lokal att spela trummor i under sommaren. Saknar det verkligen, att få spela musik och banka loss på batteriet, och att känna rytmen. Ska spela upp mig och sedan när jag blir bättre försöka spela i ett band, är det tänkt. Vill en dag lära mig att spela bas med, men trummor är första prioritet.
Har fått inspiration efter Sweden Rock Festival där jag såg många bra trummisar. Nicki Wicked från Crucified Barbara är en jäkligt bra trummis, och har en sådan utstrålning. Hur kan man inte bli inspirerad av det?

Ha en bra dag
Veronica

Kärleksfestival när den är som bäst!

Kom hem från Sweden Rock Festival igår. Det har varit ännu en fantastisk festival men ändå annorlunda från de andra åren. Den här festivalen var lite upp och nervänd.
Nu ska jag vara en kärring och prata väder. Varje år jag besökt festivalen har det varit strålande sol och så varmt att man inte kan vistas i tältet efter klockan nio på morgonen, men i år ville vädret inte riktigt bestämma sig.
Det blev ett potpurri av alla olika väderslag; regn, höstkyla, rått, sol och sommarvärme och kallt igen. Detta gjorde festivalen lite upp och nervänd. Det var inte riktigt som det brukar. Festivalen höll definitivt måttet ändå. Jag var glad och människor var glada. De flesta stod kvar och kollade på de sista konserterna för dagen trots att kylan bet en i kinderna.

Sweden Rock Festival är också en sådan festival där inte mycket stökigt händer, man snor inte från andras tält, tar deras campingstolar eller öl som jag hört händer på andra festivaler (inga namn nämnda). Mesigt tänker vissa. Kärlek tänker jag.
Människorna på festivalen är också väldigt öppna, trevliga och roliga att vara runt. Man träffar inte på många dryga utan folk som verkligen vill snacka.
Kanske beror på att alla som kommer dit har en förkärlek för hårdrock. Det är som en stor hårdrocksfamilj samlas varje år för kärleken till musiken. Att vistas bland andra hårdrockare och dricka öl tillsammans. Hårdrockare gillar liksom andra att leva i flock. Snacka musik och festa tillsammans. Och att träffas varje år och lyssna på den musik man gillar allra bäst, tillsammans är riktigt najs!

Flummar jag ut förmycket nu? Ja men det brukar jag göra. Jag ville bara passa på att hylla den bästa och största festivalen i Sverige. 35 000 besökare i år, med potential att växa mer. Det betyder att suget efter en sådan här festival är stort. Och jag kommer definitivt att komma tillbaka, ska bli spännande att se hur de kan få den att växa ytterligare.

Oj nu glömde jag att skriva lite om alla de fantastiska banden jag såg och själva vistelsen där. Well jag kan börja med att skriva att In Flames gjorde en utav de bästa spelningarna på festivalen. Jag var i exstas efteråt och kunde verkligen inte sova. De gav allt och var häftigt att Lisa Miskovsky kom instruttandes på scenen och sjöng Dead End från come Clarity skivan. Helt underbart!

Flogging Molly fick mig att dansa som jag inte gjort på länge, Europe gjorde inte bort sig och gjorde en jäkligt bra spelning, Journey fick till det med nya sångaren, Volbeat var grymma de med, Myste till Marillion, Headbangade till Motörhead och blev överaskad av Stormzone. Skit bra var det helt enkelt!