Öj öj! Har visst försummat bloggen under hela hösten, men pausen har nog varit välbehövlig.
En annan anledning till denna långa paus är att jag inte haft tid och lidit av idébrist på vad jag egentligen vill skriva.
Terminen har i alla fall varit fullproppad av saker att göra och tänka på då det hänt en del och omställningarna varit många.
2010 har varit tuff men också väldigt roligt.
Snart är året till ända och jag kan minst sagt säga att jag ser fram emot året 2011. Nytt år, nya tag som man säger och det ska jag ta fasta på med råge!
Året 2010 har sammanfattningsvis varit: Kaotiskt, fullt med utmaningar, glädje, vänskap, ny vänskap, en underbar familj, nya platser, flyttat in, flyttat ut, ny musik, aha-upplevelse, sorg, skola, farväl, ångest, trubbel, Stockholm, Växjö, Nyköping, engagemang, stolthet, riktig förargelse på samhället, demonstration, tågresor, ansökningar, kärlek och sa jag glädje?
Ett av de bästa minnena från 2010 måste ändå vara när familjen Lagerman och Lindblom på något sätt deltog i Pride paraden i somras. Mormor som gick i paraden ända fram till Kungsträdgården med Stolta föräldrar och som efter en stunds vila fortsatte att gå efter oss ända ut till Djurgården trots att hon glömt sin mobil hemma. Men hon gick ändå och hoppades på att hon skulle hitta oss där. Måste tillägga att det var första året mormor sett paraden och då gick hon med. Pappa som samma morgon sa, när jag frågade om han skulle komma in och titta, att han minsann inte var intresserad av att se spektaklet, men som sedan ändå kom efter och ställde sig och tittade. Mamma och Matte som gick med stolta föräldrar och mina bröder Isac och Emil som var med och tittade. Det var svårt att koppla just under parad dagen, men dagen efter under frukosten så kom tårarna och stoltheten visste inga gränser. Jag är så stolt att jag har en så underbar familj de har förgyllt mitt 2010 något så enormt.
Ett av de sämsta minnena var helt klart när Sverigedemokraterna valdes in i Sveriges riksdag... Vi hade valvaka hos en vän och alla satt mest och växlade i sitt humör från högljudd ilska eller bister tysthet. Jag själv mådde illa. Jag hoppas verkligen att människor kommer över sin missnöjdhet och slutar rösta på ett främlingsfientligt och homofobiskt parti och istället inser att mångfald är något bra som ger oss så mycket glädje. Alla är lika mycket värda oavsett vem man älskar eller varifrån man kommer. Om alla ändå skulle kunna älska lite mer.
Ett annat dåligt minne är att året varit så fyllt av ångest, mindre sånt till 2011.
Efter att ha fått säga detta vill jag bara säga gott nytt år, hoppas året 2011 bjuder på en massa glädje och kärlek!
V
torsdag 30 december 2010
fredag 10 september 2010
Jehopp
Dags att försöka ta tag i sitt liv och dra sig ur mörkret kanske?
Känner inte riktigt igen mig själv. Jag brukar ju vara den driftiga som har makt över mitt eget liv och över vart jag hamnar, på just det finns det goda exempel i mitt liv. Men nu är jag bara orkeslös. Har inte orkat ta mig för något trots att jag har förtroendeuppdrag på mina axlar och människor som undrar. Det hela låter själviskt och konstigt och ja det kanske det är. Men känslorna och brist på ork gör många saker mycket svårare än vad de egentligen är.
Det är dags för uppryckning helt enkelt och ta tillbaka makten över mitt liv. Annars tar andra den över mig, vilket skedde igår och då blev jag riktigt förbannad! Blev glad över att jag reagerade i alla fall, det betyder att det finns en glöd långt därinne och det är dags att plocka fram den.
Hallelujah!
Det där lät som rena väckelsemöte skriverierna, men det kan inte hjälpas, behövde skriva av mig.
Håller tummarna nu!
Kärlek
Veronica
Känner inte riktigt igen mig själv. Jag brukar ju vara den driftiga som har makt över mitt eget liv och över vart jag hamnar, på just det finns det goda exempel i mitt liv. Men nu är jag bara orkeslös. Har inte orkat ta mig för något trots att jag har förtroendeuppdrag på mina axlar och människor som undrar. Det hela låter själviskt och konstigt och ja det kanske det är. Men känslorna och brist på ork gör många saker mycket svårare än vad de egentligen är.
Det är dags för uppryckning helt enkelt och ta tillbaka makten över mitt liv. Annars tar andra den över mig, vilket skedde igår och då blev jag riktigt förbannad! Blev glad över att jag reagerade i alla fall, det betyder att det finns en glöd långt därinne och det är dags att plocka fram den.
Hallelujah!
Det där lät som rena väckelsemöte skriverierna, men det kan inte hjälpas, behövde skriva av mig.
Håller tummarna nu!
Kärlek
Veronica
torsdag 26 augusti 2010
Nu gäller det
Att våga hoppa och prova trots att jag är livrädd.
Rädd för att ta själva beslutet.
Men nu är det mer än dags.
Annars går det mig förbi.
Nu är det mer än dags.
Nu
Rädd för att ta själva beslutet.
Men nu är det mer än dags.
Annars går det mig förbi.
Nu är det mer än dags.
Nu
tisdag 17 augusti 2010
tisdag 10 augusti 2010
3 val
Och så helt plötsligt, samma vecka som utbildningen ska börja ringer de, KY Musik och Event från Nyköping och ställer allt på ända. I samma stund som de ringde kände jag instinktivt nej, men jag bad dem att få tänka lite, vilket jag nu sitter och gör och känner att jag inte vet varken ut eller in.
Har även kommit in på Kulturledarprogrammet samt att jag kan fortsätta på Informatörsprogrammet med inriktning mot fred och utveckling. Jag har ett angenämt val att göra men just nu känns det bara jobbigt. Helst av allt skulle jag vilja bosätta mig i skogen på landet långt bort från allt. Börja odla ekologisk och sälja det på en lokal marknad, köpa en katt och sitta ute i skogen och bara vara, bort från alla krav om att behöva ta sig någonstans i livet. Men jag känner mig själv, jag skulle aldrig klara ett sånt liv, skulle nog palla en vecka ute på landet, sen skulle jag bli för rastlös. Jag har en enorm drivkraft och vilja, jag vill så mycket att jag ibland blir helt spak och inte orkar göra någonting. Nu säger jag inte att jag inte gillar naturen, börjar faktiskt tycka om den mer och mer och inse dess fördelar, jag menar heller inte att det inte är ambitiöst att vilja sitta i en stuga, odla ekologisk mat, klappa sin katt och bara vara.
Just nu är jag dock rädd för framtiden. Vet inte riktigt vart jag vill och skulle helst av allt vilja slippa mig själv och mitt rädda skal ett tag. Det jag kan fråga mig själv just nu är, vad är det värsta som kan hända? Ingenting är egentligen helt bestående.
I övrigt så har jag haft den finaste Pride festivalen. Alla år jag varit med har haft sin charm, inte minst första året men detta år var något speciellt. Hela min familj gick eller deltog på något sätt i Pride firandet. Mamma, Matte och Lotta gick under kortegen stolta föräldrar. Pappa, Emil och Isac tittade på från sidan om. Jag blev så stolt över dem. Känslorna han ikapp mig dagen efter Pride och då kan jag säga att tårarna (av glädje) rann länge längs mina kinder. Jag kände mig lättad och väldigt väldigt glad och stolt! Sen blev allt bara bättre när jag jobbade med ett strålande hump gäng på festivalen. Fick fler nya vänner! Det var underbart roligt, dagen efter paraden kände jag mig dock ihåligt tom, ville aldrig att Pride skulle ta slut. Men det gjorde den och den ger mig många glada stunder att tänka tillbaka på. Ta till exempel bilden: Dr Bombay står och köar till Baja Majan i sin finaste utstyrsel... Det var något jag aldrig trodde att jag skulle få se!
Nu ska jag dock fatta ett beslut.
Håller tummarna, vill inte leva såhär.
Kram Veronica
Har även kommit in på Kulturledarprogrammet samt att jag kan fortsätta på Informatörsprogrammet med inriktning mot fred och utveckling. Jag har ett angenämt val att göra men just nu känns det bara jobbigt. Helst av allt skulle jag vilja bosätta mig i skogen på landet långt bort från allt. Börja odla ekologisk och sälja det på en lokal marknad, köpa en katt och sitta ute i skogen och bara vara, bort från alla krav om att behöva ta sig någonstans i livet. Men jag känner mig själv, jag skulle aldrig klara ett sånt liv, skulle nog palla en vecka ute på landet, sen skulle jag bli för rastlös. Jag har en enorm drivkraft och vilja, jag vill så mycket att jag ibland blir helt spak och inte orkar göra någonting. Nu säger jag inte att jag inte gillar naturen, börjar faktiskt tycka om den mer och mer och inse dess fördelar, jag menar heller inte att det inte är ambitiöst att vilja sitta i en stuga, odla ekologisk mat, klappa sin katt och bara vara.
Just nu är jag dock rädd för framtiden. Vet inte riktigt vart jag vill och skulle helst av allt vilja slippa mig själv och mitt rädda skal ett tag. Det jag kan fråga mig själv just nu är, vad är det värsta som kan hända? Ingenting är egentligen helt bestående.
I övrigt så har jag haft den finaste Pride festivalen. Alla år jag varit med har haft sin charm, inte minst första året men detta år var något speciellt. Hela min familj gick eller deltog på något sätt i Pride firandet. Mamma, Matte och Lotta gick under kortegen stolta föräldrar. Pappa, Emil och Isac tittade på från sidan om. Jag blev så stolt över dem. Känslorna han ikapp mig dagen efter Pride och då kan jag säga att tårarna (av glädje) rann länge längs mina kinder. Jag kände mig lättad och väldigt väldigt glad och stolt! Sen blev allt bara bättre när jag jobbade med ett strålande hump gäng på festivalen. Fick fler nya vänner! Det var underbart roligt, dagen efter paraden kände jag mig dock ihåligt tom, ville aldrig att Pride skulle ta slut. Men det gjorde den och den ger mig många glada stunder att tänka tillbaka på. Ta till exempel bilden: Dr Bombay står och köar till Baja Majan i sin finaste utstyrsel... Det var något jag aldrig trodde att jag skulle få se!
Nu ska jag dock fatta ett beslut.
Håller tummarna, vill inte leva såhär.
Kram Veronica
tisdag 6 juli 2010
Queertopia!
Queertopia verkar vara en riktigt fet festival må jag säga och något som är lite nytt i den stora festivalvärlden. En frisk fläkt bland många festivaler som erbjuder program som är likadana, artister som spelar överallt (inte för att det alltid är något dåligt). Kärleken bortom normen! är slagorden som fick mig att få upp ögonen för festivalen, men också att det är queerfeministisk festival lockar ju onekligen lite också.
Artisterna är också spännande, aldrig några som jag sett men där många verkar riktigt bra! Spännande band som Pfemme Records (Så jäkla bra band! kravallpop säger de, jag säger mums!), Chicks on Speed, Maud Lindström, Kajsa Grytt med flera, dessutom är det blandat med olika workshops och filmer. Det kan ju inte bli allt annat än bra! Så man kanske skulle ta och dra dit lite random? Tror faktiskt att jag gör det!
Musik och politik hör onekligen ihop. Jag tror starkt på att kommunicera ett budskap med musik är effektivt sätt att belysa viktiga frågor. Musik har nämligen förmågan att väcka känslor, musik har som man säger inom retoriken ett stort pathos. Att kombinera musik och politik är därför helt jäkla oslagbart! Musik kan också väcka opinion i många olika frågor. Festivaler där man belyser viktiga frågor med hjälp av musik kan därför vara viktiga opinionsbildare och ge uppmärksamhet åt de frågor man vill belysa. Gillar därför festivaler som man har något att säga med, typ Queertopia, Peace & Love, Pride och så vidare. Dock så är det inget fel på festivaler som verkar enbart för nöje. För visst gör festivaler saker för till exempel staden de hålls i, för ungdomar, kultur och så vidare. Sprid mer kärlek och musik! ;)
Annars är läget under kontroll. Är mitt uppe i allt beslutande, hoppas jag kan komma fram till något snart, så jag vet vad som väntar mig i framtiden. Kommer nog bli spännande oavsett vad som händer. Musik, skrivande, politik, arrangera... Det är svårt detta här.
Nu ska jag nog gå ut och gå.
Förresten är detta en jäkligt bra låt:
http://www.youtube.com/watch?v=0XU7nOJTo5A
lördag 3 juli 2010
Balkonghänger med mig själv
Sitter i skrivande stund och balkonghänger med mig själv denna fin fina sommardag. Ibland är det bara det som behövs, sig själv, grymt bra musik i form av Robyns nya skiva och en god öl samt ett trumset nära till hands när saker och ting blir för tråkigt.
Det har nu gått en månad på sommarlovet, jag har inte gjort mycket alls och har heller inte så mycket inplanerat, det känns skönt, det lämnar mycket öppet för spontanaimpulser helt enkelt. Månaden har varit bra med ett riktigt fint midsommarfirande i Stockholms skärgård med familjen och släkten. I 32 år har min släkt anordnat midsommar firande för alla på ön Hemmarö och förra helgen var det sista gången de arrangerade det. Det kändes lite konstigt och vemodigt då jag vuxit upp med denna ö-fest. Men jag förstår att man inte orkar för alltid helt enkelt. Nu får vi fira själva, det kommer nog också bli super! Vill bara säga att jag är mäkta stolt över min släkt som arrangerat fina midsommrar under åren, de har verkligen kört på oavsett, de har fått människor att ha roligt och förgyllt mångas midsommar, mina med, kärlek till dem.
Apråpå att arrangera saker har jag ju sökt en ny utbildning. KY Musik & Event, kom på sjunde reservplats. Det vill säga av 170 sökande kom jag på 39:onde plats. Inte illa pinkat får jag säga. står nu i kö och väntar på att få se om man kan a sig in. Med andra ord så är hösten än så länge ovisst och just nu så känns hösten väldigt långt bort. I augusti vet jag vart jag hamnar, det är dock en lång väg dit, men tillslut så står jag där med ett beslut som förhoppningsvis kommer kännas rätt.
Innan jag lägger ner skrivandet för idag så vill jag bara tipsa om ett nytt band som jag nyligen snubblade över. De heter Pfemme Records (eller P5 Records) och spelar underbar dansant musik men som ändå är tänkvärd. Länkar till dem: http://www.myspace.com/p5record
Lyssna och njut och njut nu för helvede av sommaren!
Fred och kärlek
Veronica
Det har nu gått en månad på sommarlovet, jag har inte gjort mycket alls och har heller inte så mycket inplanerat, det känns skönt, det lämnar mycket öppet för spontanaimpulser helt enkelt. Månaden har varit bra med ett riktigt fint midsommarfirande i Stockholms skärgård med familjen och släkten. I 32 år har min släkt anordnat midsommar firande för alla på ön Hemmarö och förra helgen var det sista gången de arrangerade det. Det kändes lite konstigt och vemodigt då jag vuxit upp med denna ö-fest. Men jag förstår att man inte orkar för alltid helt enkelt. Nu får vi fira själva, det kommer nog också bli super! Vill bara säga att jag är mäkta stolt över min släkt som arrangerat fina midsommrar under åren, de har verkligen kört på oavsett, de har fått människor att ha roligt och förgyllt mångas midsommar, mina med, kärlek till dem.
Apråpå att arrangera saker har jag ju sökt en ny utbildning. KY Musik & Event, kom på sjunde reservplats. Det vill säga av 170 sökande kom jag på 39:onde plats. Inte illa pinkat får jag säga. står nu i kö och väntar på att få se om man kan a sig in. Med andra ord så är hösten än så länge ovisst och just nu så känns hösten väldigt långt bort. I augusti vet jag vart jag hamnar, det är dock en lång väg dit, men tillslut så står jag där med ett beslut som förhoppningsvis kommer kännas rätt.
Innan jag lägger ner skrivandet för idag så vill jag bara tipsa om ett nytt band som jag nyligen snubblade över. De heter Pfemme Records (eller P5 Records) och spelar underbar dansant musik men som ändå är tänkvärd. Länkar till dem: http://www.myspace.com/p5record
Lyssna och njut och njut nu för helvede av sommaren!
Fred och kärlek
Veronica
söndag 9 maj 2010
Coffee and...
Klockan är väl halv två på natten och jag kan inte sova. Tror att det blivit för mycket kaffe under dagen, sen är det också mycket tankar om livet och speciella val i livet som spökar. Jag vet inte vart jag ska eller vart jag vill och det är jobbigt, trodde jag visste det men tankar spökar hela tiden om vad jag vill och inte vill. Det är många tankar som måste gås igenom och det är en lång process. Livet är just nu allt annat än en dans på rosor och jag vill inget annat än att komma fram till något som jag kan stå för.
Något positivt är att vi fått igenom vår ansökan om att få belysa den Internationella dagen mot homofobi den 17 maj i Linnéparken här i Växjö.Det kommer bli superspännande och jag är taggad inför dagen som inneburit och innebär mycket jobb (roligt jobb!). Det är en viktig dag att belysa vilket vi tänker göra med att ställa till med en glad mini-festival där budskapet är allvarligt. Den 17 maj är alltså inte bara Norges nationaldag utan har sedan 2005 varit den Internationella dagen mot homofobi. Anledningen är att det år 2005 var 15 år sedan Världshälsorganisationen (WHO) tog bort homosexualitet över sin lista över sjukdomar. I år, 2010 är det 20 år sedan. Det är egentligen inte så länge sen om man tänker efter...
Emil och Pappa har förövrigt varit här i helgen. Det har verkligen varit supermysigt! Vi har bara tagit det lugnt och strosat på stan. Tror de gillade Växjö faktiskt, även om Emil gav mig ett väldigt öhh till svar när ja frågade honom om han kunde tänka sig att bo i Växjö :P Vi var även iväg och Bowlade med Sandra. Vår bana krånglade hela tiden och vi fick poäng vi inte skulle ha, typiskt, men som plåster på såren fick vi två present kort på att bowla igen, super!
Sen var vi på Gräddhyllan, har aldrig varit där tidigare, men det var redigt mysigt! Dock en mycket mogen fin vinsipparhak men jag gillade det! Där satt vi en stunde innan vi drog oss tillbaka och gick och såg Bröllopsfotografen. Jag sov mest under hela filmen så kommer inte ihåg om den var bra.
Fick en liten klump i magen idag när jag lämnade Pappa och Emil vid bussen. Det känns alltid konstigt att lämna sina nära och kära och kommer nog aldrig vänja mig vid det riktigt. Saknar de redan och vill vara nära dem mer, men det kommer jag få vara mer i sommar.
Nu ska jag nog försöka somna, det är ju trots allt föreläsning imorgon vid 10.
Kram
V
Något positivt är att vi fått igenom vår ansökan om att få belysa den Internationella dagen mot homofobi den 17 maj i Linnéparken här i Växjö.Det kommer bli superspännande och jag är taggad inför dagen som inneburit och innebär mycket jobb (roligt jobb!). Det är en viktig dag att belysa vilket vi tänker göra med att ställa till med en glad mini-festival där budskapet är allvarligt. Den 17 maj är alltså inte bara Norges nationaldag utan har sedan 2005 varit den Internationella dagen mot homofobi. Anledningen är att det år 2005 var 15 år sedan Världshälsorganisationen (WHO) tog bort homosexualitet över sin lista över sjukdomar. I år, 2010 är det 20 år sedan. Det är egentligen inte så länge sen om man tänker efter...
Emil och Pappa har förövrigt varit här i helgen. Det har verkligen varit supermysigt! Vi har bara tagit det lugnt och strosat på stan. Tror de gillade Växjö faktiskt, även om Emil gav mig ett väldigt öhh till svar när ja frågade honom om han kunde tänka sig att bo i Växjö :P Vi var även iväg och Bowlade med Sandra. Vår bana krånglade hela tiden och vi fick poäng vi inte skulle ha, typiskt, men som plåster på såren fick vi två present kort på att bowla igen, super!
Sen var vi på Gräddhyllan, har aldrig varit där tidigare, men det var redigt mysigt! Dock en mycket mogen fin vinsipparhak men jag gillade det! Där satt vi en stunde innan vi drog oss tillbaka och gick och såg Bröllopsfotografen. Jag sov mest under hela filmen så kommer inte ihåg om den var bra.
Fick en liten klump i magen idag när jag lämnade Pappa och Emil vid bussen. Det känns alltid konstigt att lämna sina nära och kära och kommer nog aldrig vänja mig vid det riktigt. Saknar de redan och vill vara nära dem mer, men det kommer jag få vara mer i sommar.
Nu ska jag nog försöka somna, det är ju trots allt föreläsning imorgon vid 10.
Kram
V
måndag 5 april 2010
Flyktsoda
Sitter och lyssnar på en mycket bra dokumentär om Ebba Grön ett av Sveriges mest inflytelserika band genom tiderna. Flyktsoda, Die Mauer, 800 grader och Were only in it for the drugs dunkar fint i öronen. Har glömt bort hur bra de egentligen är. Stor musik gjord med små medel, tre ackord och sen är det bara att tuta och köra, och bra blir det!
Mm det man kallar punk är redigt bra musik. Även fast jag gillar svensk punk så slår den tidiga amerikanska punken högt och då pratar jag främst om The Stooges. Men jag måste medge att Ebba var ett av de banden som gjorde att jag började utforska mer inom rockmusiken.
Intressant va?
Men för dem som gillar Ebba, punk och musik är det inga bortkastade två timmar, dokumentären finns på www.sverigesradio.se klicka er sedan vidare till P4 och kolla in Påskspecialen.
=)
Mm det man kallar punk är redigt bra musik. Även fast jag gillar svensk punk så slår den tidiga amerikanska punken högt och då pratar jag främst om The Stooges. Men jag måste medge att Ebba var ett av de banden som gjorde att jag började utforska mer inom rockmusiken.
Intressant va?
Men för dem som gillar Ebba, punk och musik är det inga bortkastade två timmar, dokumentären finns på www.sverigesradio.se klicka er sedan vidare till P4 och kolla in Påskspecialen.
=)
fredag 2 april 2010
Hej jag heter Veronica!
Måste nästan börja detta inlägget med att presentera vem jag är och vad detta är för blogg, för så länge sen var det jag skrev...
Det har hänt mycket sedan jag skrev sist, oj oj, tja måste jag ens börja någonstans?
Vad jag kan berätta är att jag och grannen ska flytta till en gemensam lägenhet på Campus, med andra ord har jag halvt bestämt mig för att stanna i Växjö och med att läsa på Informatörsprogrammet. Kalla mig galen, men jag tror jag kan nå mitt mål via denna linje ändå.
Som det står i en av våra kurslitteraturböcker "Everything is communication".
Jag har kommit fram till att jag trivs bra med linjen och det känns skönt. Jag känner ingen hets att springa ifrån allt när det blir för seriöst, vilket inte känns dumt alls!
Ska i alla fall bli as nice att flytta till en lägenhet som har ugn! Haha tror det är det jag gnällt på mest när det gäller boendet i källaren och då är jag inte ens så bra på att laga mat, men man kan alltid bli, känns bra att ha det alternativet i alla fall!
Sen har jag och grannen börjat fnurla på hur lägenheten ska ta sin form. Vi har redan köpt en soffa, fixat ett bord som grannen hade, genom att sandpappra och olja det, sen har vi målat en mycket fin tavla, nämligen en regnbågstavla inspirerat av regnbågsflaggan såklart!
Mycket fin blev den och inte nog med att den är fin, den står dessutom för stolthet, mångfald, respekt för medmänniskor och tolerans, grymt bra budskap!
En snabb resume sen sisst då: Har pluggat (såklart), umgåtts med trevliga männisor, firat Miras 20 årsdag, sett Hästpojken live! RFSL:at och Gaystudentat mig och repat med bandet.
Och just nu befinner jag mig i Stockholm och ska fira Påsk. Livet är bra, våren är här, jag känner mig hoppfull, full med energi och ja nu kör vi!
Veronica
söndag 31 januari 2010
Behöver mer tid!
24 timmar och så gick en dag, 24 timmar och så gick en dag till, nej det behövs mer tid, 24 timmar är inte tillräckligt på ett dygn. Detta har jag fått konstatera efter denna hektiska vecka, som ändock varit väldigt rolig.
Har under veckorna sedan terminen började blivit indragen i en organisation och två student föreningar. En anmälde jag mig själv till, men de andra två blev jag tillfrågad om jag ville vara med. Ja sa glatt ja, men började sedan tänka: Hm detta med tiden, hur ska jg få den att räcka till? Jag försökte med att vrida tillbaka klockan när den närmade sig tolv, men det fungerade inte riktigt...
Har dock rett ut tids kruxet, blir att engagera sig lite mindre i den ena organisationen. Sen är bandutskottet bara roligt, känner mig otroligt peppad inför det!
Tid är förresten något man aldrig får tillbaka. Det är viktigt att ha tid att reflektera på vad det är man man gör, annars rusar man på, för att en dag vakna upp och tänka, vad har jag egentligen haft för mig. Idag har det blivit dags för en sådan dag. Gick en liten promenad och funderade. Kom fram till att jag får skärpa till mig när det kommer till dubbelbokningar. Kan vara duktig på det, vilket inte är bra. Vill heller inte ge halva min tid till något och göra det halvdant. Så ska börja tänka på vart jag vill lägga min tid och inte dubbelboka mig. Sårar inte bara mig själv, utan andra också. Oj, det blev ett muntert inlägg :P
Nu ska jag fortsätta mitt försök att vara helt själv hemma och slappna av. Försöka går alltid i alla fall.
Ha det gött!
Veronica
Har under veckorna sedan terminen började blivit indragen i en organisation och två student föreningar. En anmälde jag mig själv till, men de andra två blev jag tillfrågad om jag ville vara med. Ja sa glatt ja, men började sedan tänka: Hm detta med tiden, hur ska jg få den att räcka till? Jag försökte med att vrida tillbaka klockan när den närmade sig tolv, men det fungerade inte riktigt...
Har dock rett ut tids kruxet, blir att engagera sig lite mindre i den ena organisationen. Sen är bandutskottet bara roligt, känner mig otroligt peppad inför det!
Tid är förresten något man aldrig får tillbaka. Det är viktigt att ha tid att reflektera på vad det är man man gör, annars rusar man på, för att en dag vakna upp och tänka, vad har jag egentligen haft för mig. Idag har det blivit dags för en sådan dag. Gick en liten promenad och funderade. Kom fram till att jag får skärpa till mig när det kommer till dubbelbokningar. Kan vara duktig på det, vilket inte är bra. Vill heller inte ge halva min tid till något och göra det halvdant. Så ska börja tänka på vart jag vill lägga min tid och inte dubbelboka mig. Sårar inte bara mig själv, utan andra också. Oj, det blev ett muntert inlägg :P
Nu ska jag fortsätta mitt försök att vara helt själv hemma och slappna av. Försöka går alltid i alla fall.
Ha det gött!
Veronica
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
