Kärleksfestival när den är som bäst!

Kom hem från Sweden Rock Festival igår. Det har varit ännu en fantastisk festival men ändå annorlunda från de andra åren. Den här festivalen var lite upp och nervänd.
Nu ska jag vara en kärring och prata väder. Varje år jag besökt festivalen har det varit strålande sol och så varmt att man inte kan vistas i tältet efter klockan nio på morgonen, men i år ville vädret inte riktigt bestämma sig.
Det blev ett potpurri av alla olika väderslag; regn, höstkyla, rått, sol och sommarvärme och kallt igen. Detta gjorde festivalen lite upp och nervänd. Det var inte riktigt som det brukar. Festivalen höll definitivt måttet ändå. Jag var glad och människor var glada. De flesta stod kvar och kollade på de sista konserterna för dagen trots att kylan bet en i kinderna.

Sweden Rock Festival är också en sådan festival där inte mycket stökigt händer, man snor inte från andras tält, tar deras campingstolar eller öl som jag hört händer på andra festivaler (inga namn nämnda). Mesigt tänker vissa. Kärlek tänker jag.
Människorna på festivalen är också väldigt öppna, trevliga och roliga att vara runt. Man träffar inte på många dryga utan folk som verkligen vill snacka.
Kanske beror på att alla som kommer dit har en förkärlek för hårdrock. Det är som en stor hårdrocksfamilj samlas varje år för kärleken till musiken. Att vistas bland andra hårdrockare och dricka öl tillsammans. Hårdrockare gillar liksom andra att leva i flock. Snacka musik och festa tillsammans. Och att träffas varje år och lyssna på den musik man gillar allra bäst, tillsammans är riktigt najs!

Flummar jag ut förmycket nu? Ja men det brukar jag göra. Jag ville bara passa på att hylla den bästa och största festivalen i Sverige. 35 000 besökare i år, med potential att växa mer. Det betyder att suget efter en sådan här festival är stort. Och jag kommer definitivt att komma tillbaka, ska bli spännande att se hur de kan få den att växa ytterligare.

Oj nu glömde jag att skriva lite om alla de fantastiska banden jag såg och själva vistelsen där. Well jag kan börja med att skriva att In Flames gjorde en utav de bästa spelningarna på festivalen. Jag var i exstas efteråt och kunde verkligen inte sova. De gav allt och var häftigt att Lisa Miskovsky kom instruttandes på scenen och sjöng Dead End från come Clarity skivan. Helt underbart!

Flogging Molly fick mig att dansa som jag inte gjort på länge, Europe gjorde inte bort sig och gjorde en jäkligt bra spelning, Journey fick till det med nya sångaren, Volbeat var grymma de med, Myste till Marillion, Headbangade till Motörhead och blev överaskad av Stormzone. Skit bra var det helt enkelt!