Jehopp

Dags att försöka ta tag i sitt liv och dra sig ur mörkret kanske?

Känner inte riktigt igen mig själv. Jag brukar ju vara den driftiga som har makt över mitt eget liv och över vart jag hamnar, på just det finns det goda exempel i mitt liv. Men nu är jag bara orkeslös. Har inte orkat ta mig för något trots att jag har förtroendeuppdrag på mina axlar och människor som undrar. Det hela låter själviskt och konstigt och ja det kanske det är. Men känslorna och brist på ork gör många saker mycket svårare än vad de egentligen är.

Det är dags för uppryckning helt enkelt och ta tillbaka makten över mitt liv. Annars tar andra den över mig, vilket skedde igår och då blev jag riktigt förbannad! Blev glad över att jag reagerade i alla fall, det betyder att det finns en glöd långt därinne och det är dags att plocka fram den.

Hallelujah!
Det där lät som rena väckelsemöte skriverierna, men det kan inte hjälpas, behövde skriva av mig.

Håller tummarna nu!
Kärlek

Veronica

Nu gäller det

Att våga hoppa och prova trots att jag är livrädd.
Rädd för att ta själva beslutet.
Men nu är det mer än dags.
Annars går det mig förbi.
Nu är det mer än dags.
Nu

Hang With Me (Official), Bra låt av en bra artist!

3 val

Och så helt plötsligt, samma vecka som utbildningen ska börja ringer de, KY Musik och Event från Nyköping och ställer allt på ända. I samma stund som de ringde kände jag instinktivt nej, men jag bad dem att få tänka lite, vilket jag nu sitter och gör och känner att jag inte vet varken ut eller in.

Har även kommit in på Kulturledarprogrammet samt att jag kan fortsätta på Informatörsprogrammet med inriktning mot fred och utveckling. Jag har ett angenämt val att göra men just nu känns det bara jobbigt. Helst av allt skulle jag vilja bosätta mig i skogen på landet långt bort från allt. Börja odla ekologisk och sälja det på en lokal marknad, köpa en katt och sitta ute i skogen och bara vara, bort från alla krav om att behöva ta sig någonstans i livet. Men jag känner mig själv, jag skulle aldrig klara ett sånt liv, skulle nog palla en vecka ute på landet, sen skulle jag bli för rastlös. Jag har en enorm drivkraft och vilja, jag vill så mycket att jag ibland blir helt spak och inte orkar göra någonting. Nu säger jag inte att jag inte gillar naturen, börjar faktiskt tycka om den mer och mer och inse dess fördelar, jag menar heller inte att det inte är ambitiöst att vilja sitta i en stuga, odla ekologisk mat, klappa sin katt och bara vara.

Just nu är jag dock rädd för framtiden. Vet inte riktigt vart jag vill och skulle helst av allt vilja slippa mig själv och mitt rädda skal ett tag. Det jag kan fråga mig själv just nu är, vad är det värsta som kan hända? Ingenting är egentligen helt bestående.

I övrigt så har jag haft den finaste Pride festivalen. Alla år jag varit med har haft sin charm, inte minst första året men detta år var något speciellt. Hela min familj gick eller deltog på något sätt i Pride firandet. Mamma, Matte och Lotta gick under kortegen stolta föräldrar. Pappa, Emil och Isac tittade på från sidan om. Jag blev så stolt över dem. Känslorna han ikapp mig dagen efter Pride och då kan jag säga att tårarna (av glädje) rann länge längs mina kinder. Jag kände mig lättad och väldigt väldigt glad och stolt! Sen blev allt bara bättre när jag jobbade med ett strålande hump gäng på festivalen. Fick fler nya vänner! Det var underbart roligt, dagen efter paraden kände jag mig dock ihåligt tom, ville aldrig att Pride skulle ta slut. Men det gjorde den och den ger mig många glada stunder att tänka tillbaka på. Ta till exempel bilden: Dr Bombay står och köar till Baja Majan i sin finaste utstyrsel... Det var något jag aldrig trodde att jag skulle få se!

Nu ska jag dock fatta ett beslut.

Håller tummarna, vill inte leva såhär.

Kram Veronica

Pfemme records - Ingen är bara här för att dansa

Queertopia!

Queertopia verkar vara en riktigt fet festival må jag säga och något som är lite nytt i den stora festivalvärlden. En frisk fläkt bland många festivaler som erbjuder program som är likadana, artister som spelar överallt (inte för att det alltid är något dåligt). Kärleken bortom normen! är slagorden som fick mig att få upp ögonen för festivalen, men också att det är queerfeministisk festival lockar ju onekligen lite också.

Artisterna är också spännande, aldrig några som jag sett men där många verkar riktigt bra! Spännande band som Pfemme Records (Så jäkla bra band! kravallpop säger de, jag säger mums!), Chicks on Speed, Maud Lindström, Kajsa Grytt med flera, dessutom är det blandat med olika workshops och filmer. Det kan ju inte bli allt annat än bra! Så man kanske skulle ta och dra dit lite random? Tror faktiskt att jag gör det!

Musik och politik hör onekligen ihop. Jag tror starkt på att kommunicera ett budskap med musik är effektivt sätt att belysa viktiga frågor. Musik har nämligen förmågan att väcka känslor, musik har som man säger inom retoriken ett stort pathos. Att kombinera musik och politik är därför helt jäkla oslagbart! Musik kan också väcka opinion i många olika frågor. Festivaler där man belyser viktiga frågor med hjälp av musik kan därför vara viktiga opinionsbildare och ge uppmärksamhet åt de frågor man vill belysa. Gillar därför festivaler som man har något att säga med, typ Queertopia, Peace & Love, Pride och så vidare. Dock så är det inget fel på festivaler som verkar enbart för nöje. För visst gör festivaler saker för till exempel staden de hålls i, för ungdomar, kultur och så vidare. Sprid mer kärlek och musik! ;)

Annars är läget under kontroll. Är mitt uppe i allt beslutande, hoppas jag kan komma fram till något snart, så jag vet vad som väntar mig i framtiden. Kommer nog bli spännande oavsett vad som händer. Musik, skrivande, politik, arrangera... Det är svårt detta här.

Nu ska jag nog gå ut och gå.

Förresten är detta en jäkligt bra låt:
http://www.youtube.com/watch?v=0XU7nOJTo5A

Balkonghänger med mig själv

Sitter i skrivande stund och balkonghänger med mig själv denna fin fina sommardag. Ibland är det bara det som behövs, sig själv, grymt bra musik i form av Robyns nya skiva och en god öl samt ett trumset nära till hands när saker och ting blir för tråkigt.

Det har nu gått en månad på sommarlovet, jag har inte gjort mycket alls och har heller inte så mycket inplanerat, det känns skönt, det lämnar mycket öppet för spontanaimpulser helt enkelt. Månaden har varit bra med ett riktigt fint midsommarfirande i Stockholms skärgård med familjen och släkten. I 32 år har min släkt anordnat midsommar firande för alla på ön Hemmarö och förra helgen var det sista gången de arrangerade det. Det kändes lite konstigt och vemodigt då jag vuxit upp med denna ö-fest. Men jag förstår att man inte orkar för alltid helt enkelt. Nu får vi fira själva, det kommer nog också bli super! Vill bara säga att jag är mäkta stolt över min släkt som arrangerat fina midsommrar under åren, de har verkligen kört på oavsett, de har fått människor att ha roligt och förgyllt mångas midsommar, mina med, kärlek till dem.

Apråpå att arrangera saker har jag ju sökt en ny utbildning. KY Musik & Event, kom på sjunde reservplats. Det vill säga av 170 sökande kom jag på 39:onde plats. Inte illa pinkat får jag säga. står nu i kö och väntar på att få se om man kan a sig in. Med andra ord så är hösten än så länge ovisst och just nu så känns hösten väldigt långt bort. I augusti vet jag vart jag hamnar, det är dock en lång väg dit, men tillslut så står jag där med ett beslut som förhoppningsvis kommer kännas rätt.

Innan jag lägger ner skrivandet för idag så vill jag bara tipsa om ett nytt band som jag nyligen snubblade över. De heter Pfemme Records (eller P5 Records) och spelar underbar dansant musik men som ändå är tänkvärd. Länkar till dem: http://www.myspace.com/p5record

Lyssna och njut och njut nu för helvede av sommaren!

Fred och kärlek
Veronica